Självskadebeteende Sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter som självskadar

Självskadebeteende innebär ett upprepat och ett impulsivt beteende där individen skadar sig själv. Handlingens syfte är inte att dö utan att lindra psykisk smärta. Människor uttrycker sitt lidande på olika sätt, ofta räcker orden inte till utan vi blir tvungna att omvandla vårt lidande till en annan observerbar uttrycksform. Den vanligaste typen av självskada utförs oftast i syfte att dämpa ångest och befria sig från svåra känslor. Vårt syfte med studien är att belysa upplevelsen av att vårda patienter som självskadar utifrån ett sjuksköterskeperspektiv. Vi har utfört en kvalitativ litteraturöversikt där nio stycken artiklar valdes ut och granskades, ur dessa framträdde fyra stycken nya teman. Temat Brister i vårdmiljön innefattar sjuksköterskans upplevelse av en stressig avdelning och en icke terapeutisk vårdmiljö för patienter som självskadar. Hinder i vårdandet, belyser sjuksköterskans upplevelse av ett personligtansvar för patienten. De patienter som självskadat upplevdes av sjuksköterskorna ha ett manipulativt beteende vilket hindrade vårdflödet på avdelningen. Temat Svårigheter i att vårda patienter som självskadar sig, berör sjuksköterskans upplevelse av etiska svårigheter i vårdrelationen. I temat Sjuksköterskans upplevelse av vårdrelationen, uttrycks negativa känslor hos sjuksköterskan i relationen till patienten. Sjuksköterskans upplevelse av osäkerhet i vårdrelationen beskrivs och vårdrelationen ansåg formas av sjusköterskornas personliga attityder. I resultatdiskussionen diskuteras sjuksköterskans upplevelse av bristande tid som hindrande för en god vårdrelation. Diskussionen belyser även vårdmiljön som bristande och olämplig för patienter som självskadar. Upplevelsen av osäkerhet och brist på kunskap om självskadebeteende framträder som ett vanligt förekommande problem. Diskussion förs även kring etiska svårigheter och sjuksköterskans professionella ansvar