En simulerad HLR-situation där hjärtstartare levereras med drönare : Ett kvasiexperiment med en eller två närstående på plats

I Sverige drabbas cirka 5000 personer av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus varje år. Tiden är en viktig faktor för patientens överlevnad och irreversibla skador på kroppen sker redan efter cirka 5 minuter. Chansen att överleva ett plötsligt hjärtstopp är helt beroende av tidigt utförd hjärt-lungräddning (HLR) samt tidig behandling med en hjärtstartare. Ambulansens framkörningstid har ökat de senaste åren. Tidigare studie visar tidsvinsterna med att en hjärtstartare skickas med drönare i väntan på att ambulans anländer. Det finns dock inga studier som undersöker närståendes upplevelser och hur de interagerar med en drönare som kommer med en hjärtstartare. För att få kunskap om vilket emotionellt och praktiskt stöd de närstående behöver och hur bästa möjliga handlingsberedskap kan skapas vid dessa hjärtstoppssituationer bör en sådan studie utföras. Syftet med studien var att beskriva och förstå närståendes upplevelser och handlingsförmåga i en prehospital HLR-situation där hjärtstartare levereras med en drönare, samt hur situationen påverkas av att vara en eller två närstående på plats. Den metod som användes var ett kvasiexperiment med två jämförande grupper. Åtta studiedeltagare genomförde två olika typer av simuleringar där de hittade sin anhöriga medvetslös på golvet i hemmet. 112 larmades och en hjärtstartare levererades med drönare. Simuleringarna filmades och deltagarnas intervjuades. Resultatet redovisas med hjälp av tre generiska kategorier: Teknik och handlingsberedskap; Stöd från samtalet med larmoperatören samt Hjälpen och beslutsfattande. De mest framträdande slutsatserna av resultatet var att stress har en negativ inverkan på följsamheten samt att ”hands-off” tiden (den tiden ingen närstående befinner sig bredvid patienten och kan utföra kompressioner) skiljer sig markant om det är en eller två närstående på plats