Min syn på och erfarenheter av mentorskap

Sedan 1997 har det vid lärarutbildningen, Högskolan i Borås, funnits s.k. mentorerknutna till utbildningen och studenternas lärande. Idag är mentorer vanligtförekommande inom det offentliga skolväsendet men dessa mentorer har en annanfunktion än de som finns inom lärarutbildningen. Hos oss i Borås är en mentoren lärarutbildare som under hela sitt mentorskap är yrkesverksam i förskolaeller grundskola. Vi ser mentorn som en lärare med en central position när detgäller studenters möjligheter att knyta samman teoretiska (den högskoleförlagdadelen av lärarutbildningen) och praktiska (den verksamhetsförlagda delen) erfarenhetersamt få möjligheter att relatera egna tankar och erfarenheter till en mererfaren lärares. Varje mentor ansvarar för en grupp om c:a åtta - tio studenter.Gruppen är homogen, vilket innebär att den är sammansatt av studenter som harvalt samma inriktning på sin lärarutbildning, t.ex. en inriktning mot förskolansverksamhet eller mot matematik, engelska och svenska. Studentgruppen är densammaunder hela lärarutbildningen. Mentorsgruppen utgör ett forum för diskussionerom verksamheten och yrket och hur detta hänger samman och är beroendeav varandra. Dessutom skall mentorsträffen stimulera till reflektion överbåde utbildningens innehåll och yrkets villkor. Centralt är också studentens synpå sin egen utveckling till lärare och hur den gestaltas över tid.Sedan våren 2004 pågår ett utvecklingsprojekt, finansierat av Rådet för högreutbildning, inom lärarutbildningen i Borås. I detta projekt är tio mentorer involveradesom viktiga personer i studenters lärande till lärare. En av dessa mentorer,Sonja Persson, är författaren till denna rapport. Som ett led i stödet av mentorernai deras arbete har det anordnats en utbildning kring vad det innebär attvara mentor dels inom skolväsendet, dels inom lärarutbildningen i Borås. Underkursen har deltagarna haft i uppgift att skriva om hur de ser på sin roll som mentormen också om sina erfarenheter från att vara mentor, i den mån de varit detta.I rapporten beskriver Sonja Persson sin syn på mentorskapet och sina erfarenheterkring att vara mentor, dess glädjeämnen och svårigheter. Hon tar ocksåupp skälen till varför hon valde att bli mentor och lyfter fram konkreta idéerkring hur hon vill arbeta som mentor. Sonja behandlar i rapporten betydelsen avdet goda samtalet där hon bl.a. skriver att ”I det goda samtalet tillåts vi ha olikatankar och värderingar men det innebär inte att man måste hålla med. Menibland kanske vi kan fundera på och över varför det är så viktigt att markera våråsikt.” I rapporten behandlas också hur arbetet i mentorsgruppen kan organiseras.Där problematiseras vad som menas med ansvar samt innehållet i träffarnasamt kopplingen mellan skrivande av Yrkesdagbok och mentorsgruppen.Birgitta Davidsson