Återskapa draperad form : CAD och 3D-simulering som metod vid framtagning av mönster

Studien görs i samarbete med ett mindre svenskt modeföretag som i stor utsträckning arbetar med draperade produkter. Överföringen från draperat plagg till ett reproducerbart platt mönster består av ett omfattande arbete med uppsömnad av ett stort antal provplagg. Därför finns ett stort intresse för att resurseffektivisera denna process. I studien undersöks CAD och 3D-simulering som komplement vid framtagningen av produktionsanpassade mönster i syfte att återskapa en specifik draperat form. Som utgångsläge för studien finns ett plagg som draperats på docka av den externa handledaren och designer på företaget. Viktiga fästpunkter och eventuella skärningar markeras på originaldraperingen med stor noggrannhet varpå draperingen kan monteras ned. Genom digitalisering av de platta plaggdelarna möjliggörs vidare mönsterarbete och validering helt digitalt i Lectras programvara Modaris och applikationen Modaris-3D för virtuell avprovning. Att utföra avprovningar digitalt möjliggör mönsterförändringar som kan ske i samverkan med det virtuellt uppsydda plagget. Detta resulterar i minskat antal fysiska provplagg vilket sparar tid och material/tyger som är miljömässigt och ekonomiskt hållbart. För att uppnå ett relevant resultat med den digitala avprovningen genomförs laborativa undersökningar med utvalda tygers mekaniska- och visuella egenskaper. Resultatet visar på att simulering med materialens mekaniska egenskaper kan användas i materialvalsprocessen för att i grova drag visa vilken typ av material som passar eller inte och bör kompletteras med ett uppsytt fysiskt prov. Simulering av de estetiska aspekterna är ett användarvänligt verktyg som däremot ger ett bra visuellt resultat och är applicerbart i designprocessen.The study is done in collaboration with a minor Swedish fashion company that mainly works with draped products. The transfer from the draped garments to a reproducible flat pattern consists of an extensive work of sample making. There is a great interest in resource efficiency of this process. The study investigates CAD and 3D simulation as a complement in the development of a pattern adapted for production which can recreate a specific draped shape. As a starting point for the study a garment draped on a dummy by the external supervisor and designer at the company is used. Key points and possible cuts are marked on the original draping with great accuracy and then the draping is disassembled. By digitizing the flat garment pieces further work and validation is made completely digitally in Lectra´s software Modaris and the application Modaris 3D which is used for virtual fitting. Performing fittings digitally enables pattern changes that may take place in interaction with the virtual sewn garment. This results in a reduced number of physical samples and saves time and materials / fabrics which is environmentally and economically sustainable. To achieve a relevant result with the digital fittings laboratory studies with mechanical- and visual fabric properties are done. The result shows that the simulation of mechanical properties can be used in material selection process to roughly indication the type of materials that is appropriate or not and should be complemented by a sewn physical proto. Simulation of the aesthetic aspects is a user-friendly tool that on the other hand gives a good visual results and is applicable in the design process