Is experience enough? : An interview study about treatment of extroverted behavior in preeschool.

Bakgrund Beteendeproblem, som det utåtagerande beteendet inräknas i, tar sin grund i att barnet beter sig på ett sätt som inte följer samhällets normer och regler för vad som är accepterat. Orsaker till beteendet kan vara bland annat språkliga, fysiska eller känslomässiga. Arbetet med barn av denna problematik skapar ofta en frustration och känsla av otillräcklighet hos pedagoger. Problematiken i beteendet kan antingen ses som något hos individen eller hos verksamheten. När ett utåtagerande beteende sker spelar pedagogens bemötande stor roll. Att lätta på kraven, vara lugn och ge barnet tid är åtgärder som kan minska affekten hos barnet. Att ge stöd till dessa barn är viktigt. Det finns olika strategier för att bemöta beteendet, där pedagogerna bland annat kan avleda barnet som redan är i affekt eller arbeta förebyggande. Bemötandet som pedagogerna har mot barnen med utåtagerande beteende lägger grunden för att en inkludering eller exkludering sker i barngruppen. Vidare finns stöd att få internt via förskolechef och kollegor samt externt via specialpedagog och förskolepsykolog. Syfte Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur några förskollärare resonerar kring sitt bemötande av, arbete kring och definition av barn med utåtagerande beteende. Metod I studien används kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer som redskap. Dessa val av metod och redskap var de lämpligaste för att besvara studiens syfte. Analysen skedde med kodning av transkriberad data. Studien tog hänsyn till de forskningsetiska kraven. Respondenterna i studien bestod av fyra förskollärare från två olika förskolor. Resultat Resultatet av studien visar att tids- och resursbrist anses vara ett hinder vid bemötande av utåtagerande beteende i verksamheten. Det går även att urskilja en upplevelse av komplexitet gällande diagnoser av barn. En av respondenterna belyser att diagnostisering av barn kan vara onödig om pedagogerna bemöter behoven på ett bra sätt. Respondenternas tidigare strategier av bemötandet bygger mestadels på egen erfarenhet snarare än kunskap om forskning på området och vikten ligger på att ha alla barns olikheter i åtanke. Samtal är enligt respondenterna centralt i arbetet med ett utåtagerande beteende, både för att skapa en enighet i arbetslaget och för att underlätta barnets inlärning. Den interna och externa samverkan fungerar bra, men det finns en önskan av ökad resurshjälp och en större satsning på barn i behov av särskilt stöd. Arbetet med utåtagerande barn anses många gånger vara komplext ochskapa frustration, men möjligheterna anses finnas i verksamheten för att skapa en förskola för alla