Kärleksrelationer under corona pandemin : En hermeneutisk studie om pars upplevelse av en tillfredsställande relation under en krissituation

Covid-19 viruset, något som medförde en pandemi som ingen går oberörd igenom. Coronapandemin medför restriktioner som innebär mer tid i hemmet, och för par med tid med varandra än någonsin. Det gör det intressant att med den här studien, undersöka hur par upplever att det är att leva som par under rådande coronapandemi. Studien stödjer sig på ett teoretiskt och begreppsligt ramverk som tar sin grund i Giddens teori om det rena förhållandet och social reflexivitet, Baumans teori om liquid love samt Becks teori om risksamhället. En hermeneutisk metodansats valdes för undersökningen, och dialogiska intervjuer genomfördes med tio olika par som varit tillsammans minst fyra år. Studiens resultat presenterar en huvudtolkning som påvisar att en viktig del av en fungerande relation under coronapandemin är “jaget”. Det innebär att det är viktigt för individerna i en relation att involvera sig själva i en relation för att inte känna en emotionell tomhet. Den individuella människans ’jag’ visade sig vara centralt i relationen, där det visats att det inte finns något “oss”, utan ett “mitt” och “ditt”. “Jaget” konstrueras mycket i samverkan med andra, vilket blir problematiskt när individer isoleras av en pandemi. Isoleringen gör att paren får svårare att hitta “jaget”, och då “jaget” visats vara en central del av relationen skapar det problem i den emotionella tillfredsställelsen hos paren