Klimatneutralitet 2030? : En analys av praktiska förutsättningar av klimatomställningsarbetet i Lund och Umeå

Uppdraget att hålla den globala uppvärmningen under 1,5-grader och att minska effekten av den globala uppvärmningen är ett gemensamt uppdrag där inte bara nationer utan även städer har en avgörande roll. I Sverige bor över 87% av landets invånare i stadsområden eller tätorter och siffran förväntas att stiga. Städers utformning har därför ett stort inflytande på användningen av jordens resurser och mängden utsläppta växthusgaser. För att nå målet om 1,5-grad behöver länders åtagande mer än femfaldigats och för att öka takten i omställningen har flera länder, som Sverige, förbundit sig till att nå nollutsläpp eller klimatneutralitet till mitten av århundradet eller tidigare. Sverige antog 2017 ett klimatpolitiskt ramverk med långsiktig målsättning om att inte ha några nettoutsläpp till år 2045. Ramverket tillsammans med andra politiska klimatmål har lett till att flera kommuner i Sverige har beslutat att bli klimatneutrala 2030. Nio kommuner har valt att axla ledarrollen och gå före i omställningsarbetet. För att förstå de möjligheter den kommunala verksamheten har att bedriva klimatarbete är det viktigt att undersöka kommunernas handlingskapacitet samt vad som skapar och försvårar kapaciteten. Intervjuer har genomförts med strategiska nyckelaktörer i framgångskommunerna Lund och Umeå för att undersöka hur de tar sig an arbetet med klimatneutralitet och hur arbetet bidrar till att komma vidare med klimatarbetet. Viable Cities är ett innovationsprogram som både Lunds och Umeås kommun är delaktiga i, vars syfte är att skynda på omställningen i städer och med hjälp av digitalisering, samverkan och innovation. Båda kommunerna utgår från en projektorganisering i sitt arbete med klimatneutralitet där de samverkar med interna och externa aktörer. Analysen utgick från fyra teman som identifierades induktivt; definition klimatneutralitet, fokusområden, organisering och kapacitetsskapande. Resultatet visar att klimatkontraktet som båda kommunerna skrivit under om klimatneutralitet till 2030 fungerar som en kraftsamling som enar politiken och bidrar med legitimitet i klimatarbetet. Trots det kommer kommunerna troligen inte uppnå målet då det finns brister gällande åtgärderna som vidtas samt att det är frågor som inte hanteras. Försvårande faktorer som går att se är att kunskap inte alltid leder till handling, ökat politiskt stöd inte alltid resulterar i att frågan blir prioriterad samt att ambitiösa mål inte är tillräcklig utan det måste även finnas resurser.