Hälsans tomrum : En hermeneutisk studie om försakelsens betydelse för hälsan

Avhandlingen har som syfte att öppna upp förståelsen för försakelsens betydelse för människans hälsa ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Bakgrunden till studien utgörs av erfarenheten att många människor idag upplever ohälsa trots att förutsättningarna för ett hälsosamt liv aldrig varit så bra som nu. Försakelse är ett sällan beskrivet fenomen inom vårdvetenskaplig forskning men kan ändå relatera till hälsa på grund av den transformativa betydelsen den anses ha för människan. Forskningens utgångspunkt är ett antagande att försakelsen påverkar hälsan. Den övergripande frågeställning är: Vad innebär försakelsen som fenomen och vilken betydelse har den för människans hälsa? Forskningen är humanvetenskaplig och utgår från den caritativa vårdteorin utvecklad av Katie Eriksson. De vårdvetenskapliga utgångspunkterna för avhandlingen finns i kärnbegreppen hälsa, lidande, människan och ethos. Den inledande förståelsen för försakelse som begrepp och fenomen utgår från en ordboksgenomgång samt humanvetenskaplig forskning och litteratur. Studien görs inom den vårdvetenskapliga grundforskningen och har en hermeneutisk kunskapsbas. Datamaterialen utgörs av tre empiriska delstudier samt en litteraturstudie. De empiriska studierna har genomförts som samtal med 8 personer som valt att göra livsförändringar (delstudie 1), 7 personer med olika former av livslidande relaterat till svåra sjukdomar (delstudie 2) och 8 personer som valt att leva i kloster (delstudie 3). I delstudie 4 analyserades fyra böcker av filosofen Simone Weil. Datamaterialen har analyserats med tre olika analysmetoder: tematisk analys, kvalitativ innehållsanalys samt hermeneutisk läsning. Delstudierna utmynnade i sammanfattande teser. Teserna från de fyra delstudierna har genom en ny tolkningsprocess resulterat i en teorimodell gällande försakelsens betydelse för hälsan. Resultatet visar att en av hälsans drivkraft kan förstås som en längtan efter att livet ska utgöra en högre grad av helhet och tillhörighet. Rörelsen mot hälsa kan beskrivas som viljehandling, livshållning och varande. Försakelsens betydelse för hälsan utgörs primärt av det tomrum som försakelsen skapar. I tomrummet möjliggörs en dialektik i form av rörelse, reflektion och relation vilket ger människan en möjlighet att uppleva hälsa som helhet och tillhörighet. Tomrummet kan i sig själv förstås som intighet och meningslöshet men det öppnar upp för det meningsfulla och värdefulla. Den rörelse som behövs för att hälsan ska upplevas som en helhet möjliggörs av tomrummet. Rörelsen integrerar de paradoxer som hälsan innebär och öppnar upp för en dialektisk förståelse av hälsan. Tomrummet möjliggör även reflektion där människan, genom det avstånd försakelsen ger, har möjlighet att urskilja livets mångfald och nyanser. Reflektionen hjälper människan att medvetandegöra sitt ethos och därmed skapas en möjlighet att välja det som gör livet helt och välja bort det som splittrar. Tomrummet är också en plats för människan att finna sig själv i relation till andra och bli den hon är ämnad att vara. Den teorimodell som resultatet av delstudierna utmynnar i visar på försakelsen som en rörelse som rör sig genom vårdvetenskapens förståelse av hälsa och lidandet på många olika nivåer. Från det konkreta görandet till det djupaste vardandet. Hälsa förstås som helhet och gemenskap och tomrummet möjliggör hälsans dialektik. Horisontsammansmältningen ger en ny förståelse av försakelsens betydelse för människans hälsa. ---------- The background to this thesis is the notion that many experience poor health despite the fact that the conditions for a healthy life are more prominent than ever. The overall purpose of this thesis is to develop knowledge about renunciation as a phenomenon and its significance for health. Even though renunciation is a rarely described phenomenon in health care research, previous studies in related areas indicate that renunciation has a transformative significance for health. The research is based on the caring science theory developed by Katie Eriksson and rooted in the core concepts of health, suffering, human being and ethos. The initial understanding of renunciation as a concept is based primarily on human sciences research and literature. The research is methodologically based on Gadamer’s philosophical hermeneutic. The research materials consist of three empirical sub-studies and one literature study. The empirical studies were conducted as in-depth interviews with eight persons who had chosen to make life changes (sub-study 1), seven persons with various forms of life suffering related to severe diseases (sub-study 2) and eight persons who had chosen to live in a monastery (sub-study 3). In study 4, four books by the philosopher Simone Weil were analyzed. The research materials were analyzed using three different analysis methods: thematic analysis, qualitative content analysis and hermeneutic reading. The sub-studies resulted in summary theses. The theses from the four sub-studies have through a new, interpretation process resulted in a theoretical model describing the significance of renunciation for health. The results indicate that one of health’s driving forces can be understood as a longing for life to constitute a higher degree of wholeness and belonging. The movement towards health is described as an act of will, attitude to life and as a being. The significance of renunciation for health is primarily the void created by renunciation. In the void, a dialectic is made possible in the form of movement, reflection and relationships, which gives man an opportunity to experience health as wholeness and belonging. The void can in itself be understood as noth-ingness and meaninglessness, but it opens up for the meaningful and valuable. The movement needed for health to be experienced as wholeness is made possible by the void. The movement integrates the paradoxes that health entails and opens up a dialectical understanding of health. The void also enables reflection where man, through the distance that renunciation provides, has the opportunity to discern the diversity and nuances of life. The reflection helps man to become aware of his ethos and thus creates an opportunity to choose what makes life complete and opt out of what splits. The void is also a place for man to find himself in relation to others and become who he is meant to be. The theoretical model, derived from the results of the sub-studies, portray renunciation as a movement that transfers through the caring science's understanding of health and suffering on many different levels; from the practical doing to the deepest becoming. Health is understood as wholeness and community and the void enables the dialectic of health. The fusion of horizons provides a new understanding of the significance of renunciation for health