Beräknande förnuftets konst : En komparativ textanalys av Gustaf Strengells (1878–1937) skrifter om arkitektur 1900–1930

Den inhemska arkitekturen kring år 1900 präglades av en dikotomi mellan romantiken och rationalismen. Fältet påverkades av förutom den praktiska arkitekturens utveckling, även en ökad aktivitet inom facktidskrifterna i vilka modern arkitekturteori diskuterades och formulerades. Arkitekten Gustaf Strengell (1878–1937) representerade en mer internationellt och rationalistiskt lagd förhållning till arkitekturen, och hörde till den yngre generationen arkitekter som kring sekelskiftet arbetade för förnyandet av den inhemska byggnadskonsten. Som aktiv kritiker och författare deltog Strengell i samtidens diskussion om konstindustrins, bildkonstens och arkitekturens bedrifter och målsättningar. Syftet med avhandlingen är att analysera Gustaf Strengells arkitekturideologi utgående från centrala begrepp i hans skrifter från perioden 1900–1930. Genom en komparativ textanalys synliggörs värderingar och påståenden med ideologisk funktion. De huvudsakliga forskningsfrågorna utgår från Strengell som aktör inom den inhemska arkitekturens fält i början av 1900-talet. Vilka är de centrala begreppen och vilka frågor intresserar han sig för? Hur förhåller sig Strengell till samtida utvecklingar? Kan Strengells förhållning till arkitekturen förstås vara ett tidigt uttryck av funktionalismen? Pauline von Bonsdorffs definitioner av arkitektur i Arkkitehtuurin määrittely Suomessa 1940–1989 utgör avhandlingens teoretiska utgångspunkt. Primärmaterialet utgörs av ett urval av Strengells tidskrifts- och dagstidningsartiklar samt hans verk Staden som konstverk (1922) och Byggnaden som konstverk (1928). Ritva Wäre har i Rakennettu suomalaisuus (1991) belyst Strengells betydelse som skriftställare och kritiker av nationalromantiken. Strengells och samtidens förhållning till stadsbyggnadskonsten har behandlats av Riitta Nikula i Yhtenäinen kaupunkikuva 1900–1930 (1981). Olof Mustelins kulturhistoriska skildring Euterpe: tidskriften och kretsen kring den (1963) bidrar med information om Strengells ungdomstid. Kimmo Sarje har i ett flertal artiklar bidragit med information om Strengells kopplingar till den tidiga modernismen i Finland. Strengells författarskap och kritik bidrar till en ökad förståelse av den diskussion som fördes i Finland kring arkitektur under 1900-talets första årtionden. Genom sitt smakfostrande skriftställarskap arbetade han för att göra en större publik bekant med arkitekturen och dess uttrycksmedel. Strengell förespråkar ett rationalistiskt förhållningssätt till arkitekturen, i vilken tidens anda och de möjligheter som materialet och tekniken erbjuder synliggörs. Strengell övergick från en mer radikal syn på en helt ny och rationell arkitektur i sin ungdom, till en mer förmedlande syn i fråga om framför allt stadsbyggande och vikten av att skapa enhetliga, historiskt försvarbara och sammanhängande helheter