Protein content in Swedish cereals -use and importance for various animal species

Spannmål utgör vanligen mellan 50 % och 80 % av kraftfodret till livsmedelsproducerande djur, det ses främst som ett energifodermedel men spannmålen tillför även en betydande del råprotein till foderstaten. Behovet av att använda importerat sojamjöl med dokumenterat negativa miljöeffekter kan minskas genom att använda inhemsk spannmål med hög råproteinhalt. Råproteinhalten i spannmål styrs bland annat av nederbördsmängd under växtsäsongen, torrt väder ger lägre avkastning och mer protein i kärnan jämfört med blöta år då avkastningen ökar men råproteinhalten i kärnan blir lägre. Att gödsla med maximal kvävemängd uppdelad i två givor ger högre råproteinhalt än att enbart ge en giva. Till vissa djurslag kan det vara aktuellt med behandling av spannmål för att öka nyttjandegraden. Ett exempel på detta är expandering av spannmål till idisslare för att öka andelen våmstabilt protein. Extruderad spannmål till gris har resulterat i högre proteinsmältbarhet och bättre foderutnyttjande. För samtliga behandlingar gäller att det är ekonomin som styr i slutändan, nyttan av behandlingen måste vara större än ökningen i produktionskostnad för att det ska vara försvarbart att använda metoden kommersiellt.Concentrate feed for food producing animals usually consists of between 50% and 80% cereals. Cereals are viewed primarily as a source of energy but it also adds a significant amount of crude protein to the diet. The need to use imported soya meal with documented negative environmental effects can be reduced by using domestic grain with high crude protein content. Crude protein content in grain is governed by rainfall during the growing season, dry weather results in lower yields and more protein in the grain compared to wet years when the yield increases but the crude protein content in the grain is lower. To fertilize with maximum amount of nitrogen divided into two rations gives higher crude protein content than merely distribute the whole amount on one occasion. For some species it may be appropriate to treat cereals in order to increase the utilization rate. An example of this is the expansion of grain to ruminants that increases the proportion of rumen undegraded dietary protein. Extruded cereal to pigs results in higher protein digestibility and improved feed efficiency. For all treatments applies that in the end it is the economy that control, the benefits of treatment must be greater than the increase in production costs for it to be feasible to use the method commercially