The Przewalski's horse : conservation projects and today's situation

Denna kandidatuppsats är skriven i syfte att genom en litteraturstudie sammanställa det arbete som lagts ner i avsikt att rädda Przewalskis vildhäst från utrotning. En viktig aspekt är även att undersöka om arten idag är drabbad av problem till följd av inavel, då hela dagens population härstammar från endast 14-16 individer. Genom att använda kunskap från detta bevarandearbete diskuteras även möjligheten att applicera samma tillvägagångssätt vid bevarandearbete för andra arter och då främst andra flocklevande betesdjur. Materialet som ligger till grund för denna uppsats har inhämtats via sökningar i databaserna Web of Science samt Google Scholar, men även från hemsidor som informerar om de olika projekt som i dagsläget bedrivs för att främja artens överlevnad och återintroduktion i det vilda. Przewalskihästen är en hästart som fram till 1960-talet levde vilt på Eurasiens stäpper. Dess utmärkande drag är bland annat den kompakta kroppsformen, den gulbruna pälsen, den upprättstående manen och avsaknaden av pannlugg. Arten har aldrig blivit domesticerad och ses idag som den sista kvarvarande vildhästen. Många faktorer bidrog till att Przewalskihästen utrotades i det vilda, den mest betydande var en ökad konkurrens med betande tamboskap i kombination med ett kargt klimat. Genom ett gediget avelsarbete på djurparker runt om i Europa och Nordamerika, vilket tog fart på 1960-talet, har en stabil populationsuppgång kunnat säkras. Ansträngningar för att återintroducera Przewalskihästen i de områden där den tidigare levde naturligt har framgångsrikt genomförts och i dagsläget lever hundratals djur i reservat främst i Mongoliet, Kina och Ukraina. På grund av den lilla mängd genetiskt material på vilken hela dagens population är grundad, ses flertalet effekter av inavel. Mest betydande för artens fortlevnad är en minskad fertilitet hos framförallt stona, men även en högre dödlighet och en kortare livslängd har kunnat ses. Arbetet med att motverka inavel är ett pågående projekt, där fragmenteringen av populationen i olika djurparker och reservat är en försvårande omständighet. De slutsatser som dragits är att även om bevarandearbetet av forskare ses som mycket framgångsrikt, är arbetet lång ifrån över. Påverkan av inavel är fortfarande något som måste motverkas långsiktigt. På de platser där Przewalskihästar återintroducerats i det vilda finns fortfarande problematiken med boskapskonkurrens närvarande och även klimatpåverkan kan utgöra ett hot mot artens överlevnad. Det är fortfarande en lång väg att gå innan en livskraftig vild population etablerats och forskare vågar påstå att Przewalskihästen är räddad från utrotning.This essay is written in the purpose to compile the efforts made to rescue the Przewalski's horse from extinction. Another important aspect is to investigate whether the species is suffering from problems due to high levels of inbreeding, since today's population originates from as few as 14 to 16 individuals. Through use of lessons learned from this conservation project, the possibility to use a similar approach to conserve other species, primarily herd-living grazers, is discussed. To do this literature study material was collected through searches in databases Web of Science and Google Scholar, in addition to information from web sites informing about the different projects that are currently carried out to improve the survival of the species and its re-introduction into the wild. The Przewalski's horse is a horse-like species that until the 1960's roamed freely on the steppes of Eurasia. Distinguishing characteristics of the species are, among others, its compact body, its yellow-to-brown coat, the upright mane and the absence of forelocks. The species has never been domesticated and is considered the last remaining wild horse. Many factors contributed to the extinction of the Przewalski's horse in the wild, most importantly the increased concurrence with grazing livestock in the combination with a harsh climate. Through a breeding programme carried out at zoos around Europe and Northern America which began in the 1960's, a consistent-looking increase in the population number is seen. Efforts made to re-introduce the Przewalski's horse into its native areas have been carried out successfully and today hundreds of individuals are living in reserves in Mongolia, China and Ukraine. Because of the small amount of genetic material on which the whole of today's population is based, several effects of inbreeding are seen. Most important to the survival of the species is a decreased level of fertility among mares, in addition to a higher mortality and a shorter life-span. The work to decrease the levels of inbreeding is an ongoing project, with the fragmentation of the population in geographically spread zoos and reserves as an aggravating circumstance. The conclusions made in this work are that even though the conservation project is seen as highly successful, the work is far from over. The effect of inbreeding is something that needs to be worked with continuously. At the locations selected as re-introduction areas the concurrence with livestock is still present as well as the threat of a harsh climate. This may be threats to the survival of the species. There is still a considerable amount of time until researchers dare to say that the Przewalski's horse is rescued from extinction