Flexordeformiteter hos häst

Hästar är stora och kraftfulla djur, vars senor utsätts för enorma krafter och påfrestningar, vilket innebär att de måste vara friska och väl utvecklade för att upprätthålla sin funktion. Böjsenorna är oerhört viktiga strukturer som har till uppgift att underlätta och medverka i hästens rörelser. Flexordeformiteter (FD), även kallade böjsendeformiteter hos häst har funnits länge och dess behandling har dokumenterats sedan 400-talet. FD är en utav många tillväxtrubbningar som går under benämningen Developmental Orthopaedic Diseases (DOD). Enligt en studie år 1972 var förekomsten av utvecklingsavvikelser 3-4 % av alla föl som föddes, vilket på senare år har ökat och är idag mellan 11-20 %. Denna litteraturstudie undersöker vilka flexordeformiteter som förekommer och i vilken utsträckning. Studien belyser även skillnaden mellan olika raser. FD är missbildningar som drabbar bindväv och sker i sagittalplanet. Med FD avses i litteraturen i huvudsak kontrakturer/hyperflexioner, vilka framförallt drabbar de distala lederna i frambenet och förekommer mer sällan i andra leder. Även hyperextensioner är en undergrupp av flexordeformiteter som nämns. Deformiteterna kan vara antingen medfödda eller förvärvade. Prevalensen hos de medfödda är 20-40 %, jämfört med de förvärvade som är betydligt vanligare med en prevalens på >60 %. Procentsatserna visar hur vanliga de medfödda och förvärvade deformiteterna är inom begreppet utvecklingsrubbningar. De speglar alltså förekomsten hos de 11-20 % som drabbas av utvecklingsavvikelser. De faktiska orsakerna till varför flexordeformiteter uppstår är okända, dock diskuteras olika orsaker som genetik, fellägen i livmodern och snabb tillväxt. Att påvisa etiologin bakom deformiteterna skulle bidra till en möjlighet att motverka dessa profylaktiskt och minska lidandet hos de drabbade fölen och moderdjuren. Förekomsten av DOD finns rapporterat hos de flesta hästraser, men ponnyer och vilda hästar förefaller vara drabbade mer sällan. Flertalet studier visade att engelskt fullblod är den ras som har lägst förekomst av FD. Det engelska fullblodet har dock en högre tillväxthastighet än andra raser, vilket gav slutsatsen att prevalensen inom denna ras sannolikt inte är kopplat till tillväxt utan att det snarare beror på andra genetiska faktorer, alternativt träning vid tidig ålder. Många studier styrker att en hage anpassad för åldern i kombination med noggrant övervakad nutrition samt fysisk träning på en adekvat nivå dagligen, motverkar uppkomsten av utvecklingsrubbningar hos den unga hästen. Tack vare att självläkning, konservativ behandling och dagens kirurgiska tekniker fungerar i allra högsta grad, anser jag att FD sannolikt inte betraktas som särskilt allvarliga, varför det inte bedrivs någon forskning gällande etiologin och patogenesen. Ytterligare studier bör utföras gällande etiologin, eftersom om denna klarlades är det möjligt att man skulle finna samband mellan andra åkommor inom DOD-komplexet, och i vissa fall fastställa etiologier även där. En känd etiologi skulle potentiellt innebära en möjlighet till förebyggande åtgärder, vilket förhoppningsvis skulle resultera i en minskad förekomst av deformiteter.Horses are large and powerful animals, whose tendons are subjects to enormous forces and mechanical stress. To maintain their function the tendons need to be healthy and well developed. The flexor tendons are extremely important structures that facilitate and participate in the movements of the horse. Flexural deformities (FD) in horses have been known for a long time and their treatment have been documented since the 5th century. FD is one of many growth disorders collectively termed Developmental Orthopedic Diseases (DOD). According to a study in 1972 the prevalence of developmental deviations was 3-4 % of all foal born. Today the prevalence is between 11-20 %. This study examines which flexural deformities that occur and to what extent. The study also highlights the difference between various breeds. Flexural deformities are a malformation that affect soft tissue structures and occur in the sagittal plane. In the literature FD are referred to as contractures or hyperflexions, which mainly affects the distal joints of the forelimb and rarely occurs in other joints. There are also hyperextensions, a subset of FD mentioned. The deformities are either congenital or acquired, where the prevalence of the congenital is 20-40 %, compared to the acquired at >60 %. So, these percentages reflect the prevalence within the 11-20 % of the foals affected with developmental deviations. The aetiology of flexural deformities is unknown, however, various causes are discussed, such as genetics, uterine malpositioning and rapid growth. To detect the actual aetiology of deformities may contribute to the ability to use prophylactic treatment, which would reduce the suffering of the affected foals and dams. The incidences of DOD are reported in most breeds, but ponies and feral horses seem to be more rarely affected. Several studies proved that the thoroughbred is the breed with the lowest incidence of FD. However, the thoroughbred has a higher growth rate than other breeds, which indicates that the low prevalence in this breed probably isn’t correlated to rapid growth, but rather due to other genetic factors, or the exercise at an early age. Many studies confirm that a pasture suitable for the age of the foal, combined with balanced nutrition and a daily level of adequate exercise prevents the emergence of developmental disorders in the young horse. Thanks to the good results of self-healing, conservative treatment and the present surgical techniques, I believe that the FD aren’t regarded as particularly serious, and that might be the reason why no research on the etiology and pathogenesis is conducted. Further studies should be performed regarding the etiology, because if it´s clarified, there might be a possibility to identify associations between other disorders within the DOD complex, and in some cases determine even their etiologies. A known etiology could potentially lead to an opportunity to prophylactic measures, which hopefully would result in a reduced incidence of deformities