Vinterdvalan som tröst

Trädgårdsterapi brukar beskrivas som grön rehabilitering och har kompletterat institutionaliserad vård långt tillbaka i tiden. Naturen har bevisats främja mental återhämtning. Denna studie fokuserar på vinteraspekter, med utgångspunkten om att de obefogat har lämnats i bakgrunden. En fråga är om grön verkligen är den rätta benämningen på en rehabilitering som innefattar en natur som skiftar under årets lopp? Med undantag för städse- och vintergröna växter är den framförallt inte grön vintertid. Syftet med den här uppsatsen är att identifiera eventuella återhämtande faktorer som finns vintertid. Studien syftar även till att bidra med ett större fokus på vintergestaltning av terapiträdgårdar och få landskapsarkitekter att se vinteraspekter för sina rehabiliterande funktioner. Litteratur inom miljöpsykologi och trädgårdsterapi studerades. Förutom litteraturstudie som metod, tillämpades intervjuer med personer kopplade till trädgårdsterapeutiska verksamheter. Studien visar att det finns faktorer vintertid som kan verka återhämtande för deprimerade och sannolikt även för personer med annan psykisk ohälsa. En av dessa faktorer är hur vinternaturen i sin kravlöshet gagnar en mental läkning hos psykiskt svaga. Dess milda intryck hänför människan på ett sätt som främjar rehabilitering, då det öppnar psyket för reflekterande tankar och en möjlig återhämtning. Vidare innebär studiens resultat att den nedtonade vinternaturen är effektiv i rehabiliterande syften och möjligen i större mån än vad en grönskande natur är. De funna återhämtande faktorerna visar att vinteraspekter förtjänar ett ordentligt erkännande och att det är dags för en reform av begreppet "grön rehabilitering" så att även vinteraspekter inkluderas.Horticultural therapy is usually described as green rehabilitation and has since far back in time supplemented institutionalised healthcare. Nature has proved to advance mental health recovery. The focus of this study is on winter aspects, arguing that these have received limited attention. Focus has traditionally been on the green seasons of the year, largely ignoring all possible shades that occur during the year. As the winter is certainly not green (besides evergreen plants) it tends to be ignored. The purpose of this paper is to identify recovery factors that can be found in the wintertime. The aim is also to focus on winter design of therapeutic gardens as a way to draw landscape architects’ attention to the potential rehabilitative functions of winter aspects. Literature in environmental psychology and horticultural therapy were studied. In addition to a literature review, interviews were made with people connected to therapeutic gardens. The research revealed that there are factors during the wintertime that support recovery of those suffering from depression and probably for people with other types of mental illness as well. One of these factors is how winter landscapes, without demands are beneficial for mental healing. Being soft in its impressions, it supports rehabilitation through its quality to open the psyche for reflective thoughts and people are said to become more adoptive to therapy. Furthermore, the finding of this study showed that winter nature is effective for rehabilitative purposes and possibly to a greater extent than green nature. The mentioned recovery factors indicate that the winter aspects deserve proper recognition. My thesis argues that it is time for a reform of the concept of ‘green rehabilitation’ and that it must be adjusted to take into account winter aspects