Mårdhunden – ett hot mot europeiska ekosystem?

Mårdhunden är en invasiv art i Europa och har tack vare sin generalistiska diet, hög reproduktivitet och stor anpassningsbarhet lyckats etablera sig i stora delar av Nord-, Öst- och Centraleuropa. Den introducerades i tidigare västra Sovjetunionen mellan 1929 och 1955 med syftet att få ett nytt pälsdjur att jaga. Då mårdhunden gärna vandrar långa sträckor spred den sig snart från utsättningsområdena och etablerades i Europa. I dagsläget finns det en oro för att den ska påverka andra arter och deras ekosystem samt att den ska sprida olika parasit- och virussjukdomar. Min studie undersöker om man sett någon påverkan på andra arter och huruvida mårdhunden fungerar som sjukdomsspridare. Konkurrensmässigt finns det två andra arter som skulle kunna påverkas av mårdhunden: rödräv och grävling. De studier jag har läst visar inte på någon nämnvärd negativ påverkan. Mårdhunden skiljer sig från de andra arterna till viss del både vad gäller habitat och diet och man har sett att den har delat gryt med grävling under vintern. Vad gäller födodjur är mårdhunden omnivor och en stor del av födan kommer från växter, insekter och små däggdjur. Man har sett tendenser till att mårdhunden kan påverka isolerade populationer av markhäckande fåglar och amfibier men det krävs mer forskning för att kunna säga något bestämt. Mårdhunden har inte fört med sig några nya sjukdomar till Europa men man har sett att den kan fungera som en utökad sjukdomsreservoar till några av de sjukdomar som redan finns där. Några av de allvarligaste är Echinococcus multilocularis, Trichinella, rabies, skabb och CDV. De fyra förstnämnda är zoonoser och kan alltså smitta människor. Rabies vet man med säkerhet att mårdhunden kan sprida då de bidrog till rabiesutbrottet i Finland 1988-89. I Finland har man också funnit att mårdhunden kan bära alla fyra underarter av Trichinella som finns i landet. Vad gäller Echinococcus har man funnit parasiten hos mårdhund men man anser att rödräven är den huvudsakliga spridaren. Däremot bidrar mårdhunden självklart till en utökad smittreservoar och det kan bli svårare att begränsa spridningen när den finns hos flera arter. Skabb är en sjukdom som orsakar stort lidande och den drabbar såväl mårdhunden som rödräv och lo. Man misstänker även att mårdhunden kan vara bärare av CDV men det behövs mer forskning för att veta något säkert. Slutsatsen är att mårdhundens påverkan på ekosystemen var betydligt mindre än väntat men att det behövs mer forskning på området. Det stora orosmolnet är en utökad smittreservoar av olika sjukdomar, framförallt flera allvarliga zoonoser. Då mårdhunden är ett djur som gärna vandrar långa sträckor krävs det ett starkt samarbete mellan Europas länder för att kontrollera populationen.The raccoon dog is considered an invasive species in Europe and due to its general diet, high reproduction and great ability to adapt to different environments has managed to settle down in greater parts of northern, eastern and central Europe. It was introduced to the western parts of former Soviet Union between 1929 and 1955 with the aim to get a new fur game animal. Due to its high dispersal capacity it was soon established in Europe. Today there is a great concern that the raccoon dog will affect other species in the ecosystem and also become a new carrier of diseases. The aim of this literature review was to determine if there is an effect on other species and to investigate the raccoon dog’s role as a carrier of diseases. The competition for food and habitat could affect two other species: the red fox and the badger. Due to the studies I have concluded that there is no considerable negative impact. The raccoon dog differs in both preferred diet and habitat from the other two species and there are even records of raccoon dogs sharing dens with badgers during the winter. The raccoon dog is an omnivore and important food items include small mammals, plants and insects. There have been some signs that the raccoon dog can effect isolated populations of amphibians and ground nesting birds but there is a need of more research to confirm. The raccoon dog has not introduced any new diseases to Europe but it can act as a reservoir for already present pathogens. The most serious pathogens are Echinococcus multilocularis, Trichinella, rabies, scabies and CDV. All but the last one are zoonoses and can hence infect humans. We know that the raccoon dog is capable of spreading rabies due to the breakout in Finland 1988-89. We also know that it is a carrier of all four subspecies of Trichinella that exist in Finland. Due to Echinococcus, the parasite has been found when analyzing dead raccoon dog but the red fox is still considered to be the major carrier. Scabies causes great suffering for raccoon dogs as well as for red fox and lynx. There is also a concern that the raccoon dog can carry CDV but more research is needed to confirm this. My conclusion is that the raccoon dogs influence on the ecosystems is smaller than expected but we need more research to be sure of future consequences. The greatest concern is that the raccoon dog is a carrier of severe diseases that possibly can spread to humans. Since the raccoon dog does disperse, there is needed a strong co-operation between the countries of Europe to control the population