A system based approach to rain gardens : from habitat structures to plant physiological and morphological survival strategies

Med ökad urbanisering och växande städer breder större hårdgjorda ytor ut sig. Dessa ogenomträngliga ytor skapar enorm avrinning då vattnet inte kan infiltrera marken utan direkt leds bort från staden via dräneringsnätverk. . Detta bidrar dels till att staden blir torrare men ökar även risken för svåra översvämningar varje gångkraftig nederbörd överstiger den mängd som dagvattensystemet är dimensionerat för. Klimatförändringarna förväntas bidra till flerkraftiga regnfall vilket gör att kravet på dagvattenhantering i städerna skärps. Nya innovationer inom dagvattenhantering har under de senaste årtiondena tagits fram och används i olika grad över världen. En relativt ny metod är en sorts biofilter, så kallade regnbäddar,som är en dagvattenfördröjning beklädd med växtlighet. De är nya för Sverige och är ännu i en testfas för hur de fungerar i ett nordiskt klimat, särskilt vad gäller fungerande vegetation. Arbetet har gått ut på att,genom analyser av ståndorter,belysa vilka egenskaper och överlevnadsstrategier som är viktigast hos växter anpassade för en regnbädd. Detta gjordes genom att skapa en förståelse för uppbyggnad och ståndort av regnbäddar som sedan jämfördes med olika markprofiler i Sverige. Med dessa markprofilers beskrivning och geografiska område kunde vegetationstyper kopplas samman till dem. På så sätt listades arter från vegetationstyper som borde ha de rätta egenskaperna för att kunna överleva ståndorten i en regnbädd. Arterna listades tillsammans med de viktigaste egenskaperna för stresshantering vilket framlade de mest väsentliga strategierna för anpassning och överlevnad. Det var smala blad, salttålighet, hårighet och små blad. Arter med dessa egenskaper bör vara lämpade för regnbäddar, vilket kan ge friare tyglar i utformningen av dessa i Sverige