Angiogenesis inhibitors as treatment against metastases

Syftet med denna litteraturöversikt är att göra en utvärdering över de mekanismer som är viktiga vid tumörmetastasers nybildning av kärl s.k. angiogenes och med vilka metoder man kan hindra dem. Tumörceller som prolifererar ohämmat utan att stimulera angiogenes begränsas av brist på näring och ineffektiv bortförsel av slaggprodukter och kan därför sällan växa och bli större än cirka 1mm. Detta medför att även om det kliniskt finns många små metastaser i en patient så innebär det sällan något problem för patienten. Om tumörcellerna däremot muterar så att de kan stimulera angiogenes så tillåts tumörerna växa sig större och förstör då kringliggande vävnad vilket tillslut resulterar i patientens död. Mycket forskning görs i nuläget inom ämnesområdet och man har som mål att med hjälp av angiogeneshämmare göra cancer till en kronisk men hanterbar sjukdom istället för den sjukdom med dödlig utgång som den ofta är idag. Den första angiogeneshämmaren som godkändes för medicinskt bruk i USA var Avastin (Bevacizumab) som är en antikropp som binder till och oskadliggör vascular endothelial growth factor (VEGF), vilket är en av de faktorer som stimulerar angiogenes. Detta får som följd att de tumörer (60 % av alla humana) som uttrycker denna faktor hämmas i sin tillväxt. Resterande 40 % uttrycker istället andra faktorer som t ex basic fibrolast growth factor (bFGF) och transforming growth factor alpha (TGF-α) och då behövs andra hämmare. Den här litteraturgranskningen tittar närmare på angiogeneshämmande metoder och bakomliggande mekanismer, ser var forskningen är idag och vart den är på väg.The purpose of this literature review is to evaluate the important mechanisms involved in the creation of new vessels i.e. angiogenesis, its involvement in tumour metastasis and the different methods used to prevent this. Tumour cells proliferating uncontrollably without inducing angiogenesis are limited in growth by lack of nutrients and ineffective removal of waste products and therefore seldom grow beyond a diameter of 1 mm. This is of clinical importance for the patient because even though the metastasis are numerous, their small size limits the damage in the affected tissue. If and when the cells mutate and acquire the ability to induce angiogenesis they can grow in size and number and destroy the surrounding tissue, which eventually will result in death of the patient. Therefore, research conducted today is targeting tumour angiogenesis and how to prevent it. This in turn will hopefully turn cancer into a chronic but manageable disease instead of the deadly disease it so often is today. The first angiogenesis inhibitor approved for clinical use in the United States was Avastin (Bevacizumab), an antibody that binds and inactivates vascular endothelial growth factor (VEGF), which is one of the factors involved in angiogenesis. Given this fact, tumours expressing VEGF to promote its growth (60% of all human tumours) is inhibited, with slow growth as a result. The remaining 40% expresses different factors e.g. basic fibroblast growth factor (bFGF) and transforming growth factor alpha (TGF-α) and thus require alternative inhibitors. This literary review takes a closer look upon methods of inhibiting angiogenesis, their mechanisms of action, where the research is today and where it is heading