Att planera för social aktivitet

Stadsförtätning är dagens rådande planeringsideal, städer ska växa inåt och fler funktioner och människor ska rymmas på en mindre yta. Detta har fått konsekvenser för stadens utemiljö, då förtätning ofta har skett på bekostnad av det offentliga rummet. Det ställer krav på en kvalitativ utemiljö. Men hur kan utemiljön planeras för att främja det sociala livet i det offentliga rummet? Det är bakgrunden till denna kandidatuppsats vars syfte är att öka förståelsen för hur landskapsarkitekter kan planera för socialt kvalitativa platser på en begränsad yta. Målet är att beskriva och resonera kring hur social aktivitet kan gynnas i den täta staden med Köpenhamn som exempel. Frågeställningen har varit hur man kan planera för social aktivitet på små platser? Uppsatsen består av en inledande teoretisk del som utgörs av en litteraturstudie där Jan Gehls och Mattias Kärrholms platsteorier är centrala för diskussionen kring hur planering kan utföras för att främja social aktivitet. För att möjliggöra en diskussion kring hur detta kan göras på ett praktsikt plan har teorierna applicerats på en fallstudie vilken behandlar två fickparker i Köpenhamn. Resultatet av min uppsats visar att det är en komplex fråga där många parametrar ingår. Att det finns en tydlig aktivitet på en plats som involverar brukarna kan skapa ett personligt engagemang för platsen. Dock kan en allt för stark koppling till en viss brukargrupp resultera i att platsen upplevs som privat. Den omgivande miljön och platsens utformning påverkar också den sociala aktiviteten.Urban densification is now the prevailing planning ideal as a strategy for sustainable development, which means that cities grow inwards, and more functions and people need to be accommodated in smaller areas. This has had implications for outdoor urban environments, as densification has often come at the expense of public spaces. This means that there is a need for quality outdoor environments. But how can outdoor environments be planned to promote social life in public spaces? This is the background of my bachelor’s thesis, which seeks to further an understanding of how landscape architects can plan for quality social public places in confined areas. The aim is to describe and discuss how social sustainability can be achieved in dense cities, using Copenhagen as an example. The main question has been how to plan for social activity in small spaces. The thesis begins with a theoretical part that presents Jan Gehl’s and Mattias Kärrholm’s theories, which are central to the discussion about how planning can be performed in a way that promotes social activity. To enable a discussion about how this can be achieved on a practical level, the theories have been applied in a case study that looks at two pocket parks in Copenhagen. The results of this study show that this is a complex issue, which is influenced by many parameters. Distinct activities in locations that involve users can create personal commitment to these places. However, an overly strong connection to certain user groups can mean that places may be perceived as private. The surrounding environment and site design can also have an impact on social life