Vägtrafikens utsläpp av kväveoxider - reglering, utsläpp och effekter

Rapporten är en kunskapssammanställning som syftar till att förbättra underlaget för ställningstaganden rörande behovet av ytterligare åtgärder mot vägtrafikens utsläpp av framför allt NOX. En viktig fråga i sammanhanget är huruvida hälsoeffekter av NO2 är dimensionerande för hur långt man bör driva utsläppsminskningar av NOX, eller om i stället miljöeffekter av NOX-utsläpp i form av försurning, eutrofiering och marknära ozon utgör de dimensionerande problemen. WHO konstaterar i sin senaste genomgång av hälsoeffektforskningen att man inte kan påvisa att NO2 ensamt har några direkta effekter vid halter omkring nuvarande helårsriktvärde (40 µg/m3). De hälsoeffekter som påvisats i epedemiologiska studier vid dessa halter skulle snarare då vara orsakade av andra trafikrelaterade utsläpp som NO2 utgör en god indikator för, t ex partiklar. WHO konstaterar samtidigt att det föreligger skäl för ytterligare skärpningar av riktvärdena för ozon och partiklar. I detta sammanhang är det av vikt att notera att utsläpp av NOX på regional skala bidrar till såväl bildning av ozon som partiklar. Det kan därför föreligga skäl att minska utsläppen av NOX ytterligare enbart för att klara kommande riktvärden för hälsa när det gäller ozon och partiklar. I de utvärderingar som kommer att göras under 2004-2005 av det s k Göteborgs-protokollet, EU's Takdirektiv samt CAFE-programmet, förväntas skärpta utsläppsmål för NOX att föreslås för 2015-2020, för att klara såväl hälso- som miljömål i Europa. Rapporten visar att den utveckling som för närvarande sker inom fordonsindustrin av motorer och avgasreningssystem för att möta kommande avgaskrav i framför allt USA ger goda förutsättningar för vägtrafiksektorn att bidra till att dessa mål klaras.Rapporten är en kunskapssammanställning som syftar till att förbättra underlaget för ställningstaganden rörande behovet av ytterligare åtgärder mot vägtrafikens utsläpp av framför allt NOX. En viktig fråga i sammanhanget är huruvida hälsoeffekter av NO2 är dimensionerande för hur långt man bör driva utsläppsminskningar av NOX, eller om i stället miljöeffekter av NOX-utsläpp i form av försurning, eutrofiering och marknära ozon utgör de dimensionerande problemen. WHO konstaterar i sin senaste genomgång av hälsoeffektforskningen att man inte kan påvisa att NO2 ensamt har några direkta effekter vid halter omkring nuvarande helårsriktvärde (40 µg/m3). De hälsoeffekter som påvisats i epedemiologiska studier vid dessa halter skulle snarare då vara orsakade av andra trafikrelaterade utsläpp som NO2 utgör en god indikator för, t ex partiklar. WHO konstaterar samtidigt att det föreligger skäl för ytterligare skärpningar av riktvärdena för ozon och partiklar. I detta sammanhang är det av vikt att notera att utsläpp av NOX på regional skala bidrar till såväl bildning av ozon som partiklar. Det kan därför föreligga skäl att minska utsläppen av NOX ytterligare enbart för att klara kommande riktvärden för hälsa när det gäller ozon och partiklar. I de utvärderingar som kommer att göras under 2004-2005 av det s k Göteborgs-protokollet, EU's Takdirektiv samt CAFE-programmet, förväntas skärpta utsläppsmål för NOX att föreslås för 2015-2020, för att klara såväl hälso- som miljömål i Europa. Rapporten visar att den utveckling som för närvarande sker inom fordonsindustrin av motorer och avgasreningssystem för att möta kommande avgaskrav i framför allt USA ger goda förutsättningar för vägtrafiksektorn att bidra till att dessa mål klaras