Övervakning av luftföroreningar i Västmanlands och Uppsala län. Resultat till och med september 1999

På uppdrag av Västmanlands läns Luftvårdsförbund och Länsstyrelsen i Uppsala län har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Västmanlands län och en lokal i Uppsala län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets och Länsstyrelsens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Mätningarna visar måttlig belastning av svavel och kväve i de båda länen jämfört med situationen i Sverige som helhet. Belastningen av svavel till marken i de undersökta ytorna har minskat sedan mätningarna startade i Västmanlands län 1992. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Under hydrologiska året 1998/99 deponerades i genomsnitt 3,5 kg svavel och 5-6 kg kväve per hektar granskog i området. Mest svavel deponerades i Godkärra. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen att minska till 2010. Modellberäkningar indikerar viss återhämtning av markvattnets försurningsstatus så att markvattnet kommer att bli mindre surt. För att säkerställa utvecklingen krävs långa tidsserier där inverkan från episoder med naturligt nedfall av havssalter minimeras. Markvattnets pH-värde har varit 4,5 - 5,5 och visat högst försurningsgrad i Godkärra och Kvisterhult. Sommarhalvårets halter av marknära ozon har sannolikt varit skadliga för vegetationen. Däremot har svavel- och kvävedioxid varit betydligt under svenska miljökvalitetsnormer.På uppdrag av Västmanlands läns Luftvårdsförbund och Länsstyrelsen i Uppsala län har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Västmanlands län och en lokal i Uppsala län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets och Länsstyrelsens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Mätningarna visar måttlig belastning av svavel och kväve i de båda länen jämfört med situationen i Sverige som helhet. Belastningen av svavel till marken i de undersökta ytorna har minskat sedan mätningarna startade i Västmanlands län 1992. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Under hydrologiska året 1998/99 deponerades i genomsnitt 3,5 kg svavel och 5-6 kg kväve per hektar granskog i området. Mest svavel deponerades i Godkärra. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen att minska till 2010. Modellberäkningar indikerar viss återhämtning av markvattnets försurningsstatus så att markvattnet kommer att bli mindre surt. För att säkerställa utvecklingen krävs långa tidsserier där inverkan från episoder med naturligt nedfall av havssalter minimeras. Markvattnets pH-värde har varit 4,5 - 5,5 och visat högst försurningsgrad i Godkärra och Kvisterhult. Sommarhalvårets halter av marknära ozon har sannolikt varit skadliga för vegetationen. Däremot har svavel- och kvävedioxid varit betydligt under svenska miljökvalitetsnormer