Övervakning av luftföroreningar i Östergötlands län. Resultat t.o.m. september 2001

På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat betydligt, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Senaste årets data visar ungefär samma belastning av svavel och kväve i Östergötland som i Jönköpings och Örebro län och något mindre belastning än i Kalmar och Södermanlands län. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Det är viktigt att internationellt avtalade åtgärder genomförs för att nå förväntad belastning år 2010.Mest utmärkande för hydrologiska året från oktober 2000 till och med september 2001 var riklig nederbördsmängd, samt större våtdeposition av kväve än något år tidigare sedan mätningarna startade 1991. Som genomsnitt för länets sju lokaler noterades knappt 900 mm nederbörd med pH-värde 4,6 och dess bidrag till kvävenedfallet var 7,3 kg/ha. Även svavelnedfallet var större än vanligt i länet under senare år. Det suraste markvattnet har generellt påträffats i Tatorp och Höka, men även Solltorp och Hycklinge har visat relativt sura förhållanden. Lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak har varit låga. Dock var halterna av svaveldioxid tydligt högre än närmast föregående år. Luftens innehåll av marknära ozon har sannolikt orsakat vegetationsskador i hela länet, vilket dock inte är unikt för Östergötlands län utan gäller stora delar av Sverige.På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat betydligt, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Senaste årets data visar ungefär samma belastning av svavel och kväve i Östergötland som i Jönköpings och Örebro län och något mindre belastning än i Kalmar och Södermanlands län. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Det är viktigt att internationellt avtalade åtgärder genomförs för att nå förväntad belastning år 2010.Mest utmärkande för hydrologiska året från oktober 2000 till och med september 2001 var riklig nederbördsmängd, samt större våtdeposition av kväve än något år tidigare sedan mätningarna startade 1991. Som genomsnitt för länets sju lokaler noterades knappt 900 mm nederbörd med pH-värde 4,6 och dess bidrag till kvävenedfallet var 7,3 kg/ha. Även svavelnedfallet var större än vanligt i länet under senare år. Det suraste markvattnet har generellt påträffats i Tatorp och Höka, men även Solltorp och Hycklinge har visat relativt sura förhållanden. Lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak har varit låga. Dock var halterna av svaveldioxid tydligt högre än närmast föregående år. Luftens innehåll av marknära ozon har sannolikt orsakat vegetationsskador i hela länet, vilket dock inte är unikt för Östergötlands län utan gäller stora delar av Sverige