Övervakning av luftföroreningar i Örebro län Resultat till och med september 2000

På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på fem lokaler i Örebro län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen på de undersökta lokalerna i Örebro län ingår i princip i detta generella mönster. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaden mellan olika regioner i Sverige. Samtidigt har nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det generellt svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även av svavel, att minska till år 2010. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från två lokaler i norra delen av länet; granskogen i Greckssundet och tallskogen i Örlingen. Mest utmärkande för hydrologiska året mellan oktober 1999 och september 2000 är liten torrdeposition av svavel. Nederbörden var mindre sur än tidigare (i genomsnitt pH-värde 4,7) och mängden nederbörd var drygt 800 mm. Nedfallet av svavel till marken i skogen var i nivå med förväntad genomsnittlig belastning i Svealand år 2010; 2,5 kg/ha. Nedfallet av kväve var dock fortfarande större än acceptabla nivåer, 5,8 kg/ha på öppet fält och uppskattningsvis 8 kg/ha per hektar skog i länet. Samtliga markvattenprovtagningar under året har visat pH-värden mellan 4,8 och 5,5.På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på fem lokaler i Örebro län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen på de undersökta lokalerna i Örebro län ingår i princip i detta generella mönster. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaden mellan olika regioner i Sverige. Samtidigt har nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det generellt svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även av svavel, att minska till år 2010. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från två lokaler i norra delen av länet; granskogen i Greckssundet och tallskogen i Örlingen. Mest utmärkande för hydrologiska året mellan oktober 1999 och september 2000 är liten torrdeposition av svavel. Nederbörden var mindre sur än tidigare (i genomsnitt pH-värde 4,7) och mängden nederbörd var drygt 800 mm. Nedfallet av svavel till marken i skogen var i nivå med förväntad genomsnittlig belastning i Svealand år 2010; 2,5 kg/ha. Nedfallet av kväve var dock fortfarande större än acceptabla nivåer, 5,8 kg/ha på öppet fält och uppskattningsvis 8 kg/ha per hektar skog i länet. Samtliga markvattenprovtagningar under året har visat pH-värden mellan 4,8 och 5,5