Nurses role in the care and treatment of patients with atrial fibrillation. A systematic literature review

Bakgrund: Förmaksflimmer (FF) är den vanligaste hjärtrytmrubbningen hos vuxna och ett växande problem av epidemisk karaktär. FF är en sammansatt och komplicerad sjukdom med svåra konsekvenser som följd och av denna anledning behöver vården erbjuda stöd och behandlingsalternativ som motsvarar denna komplexitet. Sjukvården har gjort stora framsteg i behandlingen av FF. De fyra pelarna; riskfaktorhantering, antikoagulationsbehandling, frekvenskontroll och rytmkontroll med ett fundamentbestående av utbildning och engagemang, är alla lika viktiga för en framgångsrik behandling. Vården står idag inför nya utmaningar med ökade behov samtidigt som tillgången till resurser är begränsade. Här har sjuksköterskan en viktig roll att fylla. Syfte och frågeställningar: Att identifiera interventioner riktade till patienter med förmaksflimmer där sjuksköterskor är involverade, självständigt eller i team. 1. Vilken medverkan/funktion/roll har sjuksköterskor i vård och behandling av patienter med förmaksflimmer? 2. Vilka är effekterna av dessa interventioner? Metod: En systematisk litteraturstudie bestående av nio artiklar med kvantitativ ansats av hög eller medelhög kvalitet analyserades enligt Bettany-Saltikov & Mc Sherry (2016). Resultatet presenterades i tabellform och i beskrivande text. Resultat: Sjuksköterskans olika roller definierades såsom medverkande i team, i samarbete med andra professioner, i en koordinerande funktion samt inom ramen för egenledda mottagningar. Sex interventioner framträdde: sjukdomsspecifik utbildning, hälsoråd och egenvård, undersökningar och kontroller, psykosocialt stöd, översyn och justering av läkemedel samt digitala verktyg för beslutsstöd. Sammanfattningsvis sågs att en samvariation av utbildning, hälsoråd och psykosocialt stöd gav signifikanta effekter på livskvalitet följsamhet till guidelines och specifik sjukdomskunskap. När det gällde incidensen för sjukhusinläggningar och död var denna signifikant lägre i några av interventionsgrupperna, vilket med viss osäkerhet kunde tillföras sammansättningen av utbildning, hälsoråd, egenvård och psykosocialt stöd. Avseende sjukhusinläggning och död verkade dessa interventioner inte ge någon förbättring eller vara sämre. Slutsats: Resultatet har visat att när sjuksköterskor är involverade i vården blir resultatet lika bra eller bättre än vid tidigare given vård. Kliniska implikationer: individanpassad patientutbildning, riskfaktormodifiering och egenvårdskunskap samt att sprida kunskap för bättre följsamhet till guidelines i vården.Background: Atrial fibrillation (AF) is the most common heart rhythm disorder in adults and a growing problem of an epidemic nature. AF is a complex and complicated disease with severe consequences as a result, and for this reason health care requires to offer support and treatment options that corresponds to this complexity. Healthcare has made great strides in the treatment of AF. The four pillars; risk factor management, anticoagulation treatment, frequency control and rhythm control with a foundation consisting of education and commitment, are all equally important for successful treatment. Healthcare today faces new challenges with increased needs while access to resources is limited. Here, the nurse has an important role to play. Aims and issues: To identify interventions aimed at patients with atrial fibrillation in which nurses are involved, independently or in teams, and its effects on disease-specific knowledge, self-care and quality of life. 1. What participation/function/role do nurses have in the care and treatment of patients with atrial fibrillation? 2. What are the effects of these interventions? Method: A systematic literature study consisting of nine articles with a quantitative approach of high or medium quality was analyzed according to Bettany-Saltikov & McSherry (2016). The results were presented in tabular form and in descriptive text. Results: Six interventions resulted in three headings: Patient education, Psychosocial support, Review and adjustment of drugs and examinations. The nurse has a person-centered and holistic perspective, which means seeing the person behind the patient as an individual with a history, identity, an ability to take initiative and feel responsible and involved. With the introduction of Integrated care, the opportunity is seen for more individualized and cohesive care. Conclusion: The results have shown that when nurses are involved in care, the results are as good or better than with previously given care. Clinical implications: individualized patient education, risk factor modification and self-care knowledge, as well as spreading knowledge for better compliance with guidelines in care