Sorgträd

Grönområden och träd i urbana miljöer bidrar med för oss människor nödvändiga ekosystemtjänster, men grönområden riskerar att försvinna i och med en ökad exploatering. Många kyrkogårdar fyller idag en funktion både som begravningsplats och som en grön miljö för rekreation och återhämtning. Kyrkogårdar är idag de enda grönområden som kan stå emot exploateringsintressen; detta då kyrkogårdars kulturhistoriska värden är skyddade enligt lag. Sorgträd är en viktig del av kyrkogårdars kulturhistoria, men som på grund av att flertalet kultursorter av hängande träd drabbats hårt av sjukdomar håller på att försvinna från landets kyrkogårdar. Mot bakgrund av detta undersöker denna uppsats vilka förutsättningar som finns för sorgträd idag. Detta genom att ge en bakgrund till och undersöka utvecklingen av sorgträd mellan 1967 och 2021 på Gamla kyrkogården i Malmö. Uppsatsen undersöker även vilka möjligheter och begränsningar som enligt Malmö kyrkogårdsförvaltning finns för att återplantera sorgträd idag. Den metod som använts för att komma fram till resultatet är en kombination av litteraturstudie, arkivstudie och intervjuer. Litteraturstudien visar att sorgträd inte är ett vidare utforskat område, men att sorgträd anses vara en del av kulturhistorien som är viktig att bevara. Sorgträd introducerades på svenska kyrkogårdar under mitten av 1800-talet, influerat av samtida trädgårdsarkitektur och vid denna tidpunkt fanns ett förhållandevis brett utbud av hängande träd att tillgå. Sorgträd har traditionellt sett planterats på gravar tillhörande bättre bemedlade vilket också är fallet med de äldre sorgträden på Gamla kyrkogården, vilka är nästintill uteslutande placerade bakom eller intill gravstenar på de mer påkostade gravplatserna. Flertalet kultursorter av sorgträd är idag hårt drabbade av sjukdomar. De äldre sorgträden på Gamla kyrkogården utgörs till övervägande del av hängask (Fraxinus excelsior 'Pendula'). Hängaskarna är hårt ansatta av askskottsjukan och majoriteten av träden har en kraftigt nedsatt vitalitet. Mellan 1967 och 2021 planterades endast ett fåtal sorgträd på Gamla kyrkogården. Ett år som utmärker sig är 2017 då flertalet nya arter av sorgträd planterades på kyrkogården. Detta efter en riktad insats från Malmö kyrkogårdsförvaltning med syfte att bevara en för Gamla kyrkogården viktig karaktär. Det finns svårigheter med att återplantera sorgträd idag. Detta beror på ett flertal faktorer; dels att den traditionella placeringen av sorgträd hindrar gravsättning, dels att utbudet av arter lämpliga att använda som sorgträd är begränsat, dels att det är svårt att få tag på stora och väl uppbyggda kvaliteter av hängande träd.Green urban areas and trees in urban environments contribute to ecosystem services necessary for us humans, but green urban areas risk disappearing as a result of increased developments. Many cemeteries today fulfill a function both as a burial site and as a green space for recreation and recovery. Cemeteries are today the only green areas that can resist development interests; this because cemeteries' cultural-historical values are protected by law. Weeping trees are an important part of the cultural history of cemeteries, but which, due to the fact that many cultural species of weeping trees have been greatly affected by diseases, are disappearing from the cemeteries of Sweden. In this context this thesis examines the context in which weeping trees exist today. This by providing a background to and investigating the development of weeping trees between 1967 and 2021 in the cemetery Gamla kyrkogården in Malmö. The thesis also examines the possibilities and limitations that according to Malmö cemetery administration exist for replanting weeping trees today. The method used to reach the conclusion is a combination of literature studies, archive studies and interviews. The literature study shows that weeping trees are not a well explored area, but that weeping trees are considered a part of cultural history important to preserve. Weeping trees were introduced in Swedish cemeteries in the middle of the 19th century, influenced by contemporary garden architecture and at this time there was a relatively wide range of weeping trees available. Weeping trees have traditionally been planted on graves belonging to the better-off, which is also the case with the older weeping trees in the cemetery Gamla kyrkogården, which are almost exclusively placed behind or next to tombstones in the more lavish burial sites. Today, many cultivars of weeping trees are greatly affected by diseases. The older weeping trees in the cemetery Gamla kyrkogården consist predominantly of weeping ash (Fraxinus excelsior 'Pendula'). The weeping ashes are greatly affected by ash dieback and the majority of the trees have a greatly reduced vitality. Between 1967 and 2021, only a few weeping trees were planted in the cemetery Gamla kyrkogården. 2017 stands out as a year when many new species of weeping trees were planted in the cemetery. This after a targeted effort from Malmö cemetery administration with the aim of preserving a characteristic trait of the cemetery Gamla kyrkogården. There are difficulties in replanting weeping trees today. This, due to a number of factors; partly that the traditional placement of weeping trees prevents burial, partly that the range of species suitable for use as weeping trees is limited, and partly that it is difficult to obtain large and wellbuilt qualities of weeping trees