Trombocythämning hos patienter medförmaksflimmer i Örebro län

Introduktion: Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtarytmin i västvärlden och är associeratmed ökad strokerisk och förtida död. Behandling med orala antikoagulantia rekommenderastill personer med hög strokerisk för att reducera strokerisken, medan trombocythämmare intelängre rekommenderas för detta. Ändå misstänks ett antal patienter med förmaksflimmer ochförhöjd strokerisk stå på enbart trombocythämmande behandling, vilket ger ett otillräckligtstrokeskydd, alternativt både trombocythämmare och oral antikoagulation, vilket medför enökad blödningsrisk. Syfte: Att sammanställa hur många personer med FF och hög risk för stroke som enbart harbehandling med trombocythämmande läkemedel och hur många av dessa som har indikationför trombocythämning, att dokumentera hur många personer i Örebro län som har FF ochbehandlas med både trombocythämning och oral antikoagulantia, om orsaken till detta ärdokumenterad samt tid sedan senaste perkutan koronar intervention. Metod: Kohortstudie av observationstyp genomförd via med journalgranskning av patienter iÖrebro län som mellan 2015-2018 fått diagnosen förmaksflimmer och behandlas medtrombocythämning 1 januari 2020 alternativt vid tidpunkt för död. Studiepersonerna ärhämtade från en tidigare studie som inkluderar alla personer i Örebro län med diagnosenförmaksflimmer åren 2015-2018 som identifierats via kvalitetsregistren Medrave 4primärvård, nationella patientregistret och/eller det nationella antikoagulationsregistretAuricula. Resultat/slutsats: Av alla patienter med förmaksflimmer och hög strokerisk i Örebro länbehandlades 2,4% enbart med trombocythämmare. Majoriteten av alla medtrombocythämning hade indikation för detta i form av kärlsjukdom och orsakerna tillbehandling med både trombocythämning och oral antikoagulantia var hos majoritetengenomförd perkutan koronar intervention det senaste året och avancerad kranskärlssjukdom.Det finns således fortsatt en underbehandling med oral antikoagulantia hos patienter med högstrokerisk där en individuell bedömning av stroke- och blödningsrisk bör göras