Om arbetstillfredsställelse i en offentlig organisation : En kvalitativ intervjustudie med sex anställda

Arbetstillfredsställelse är ett begrepp som redogör för hur tillfredsställda anställda är på sin arbetsplats. Arbetstillfredsställelse är den positiva eller negativa känslan som är ett resultat av en anställds egna utvärdering av tillfredsställelse till sitt arbete (Radita et. al., 2021). För att kunna nå en positiv arbetstillfredsställelse krävs det att andra komponenter såsom arbetsengagemang, goda relationer på arbetsplatsen och känslan av kompetens finns hos anställda. I denna pro gradu-avhandling är fokus på hur tillfredsställda är anställda att arbeta i en offentlig organisation och vilka faktorer som höjer arbetstillfredsställelsen mest och varför. Syftet med min avhandling är att studera arbetstillfredsställelsen bland anställda i en offentlig organisation. Att studera om arbetstillfredsställelse är väsentligt och intressant då vi lever i en pandemi som har omformulerat arbetet hos många anställda – som kan påverka på arbetstillfredsställelsen. För att kunna utföra studien utförde jag sex stycken semistrukturerade intervjuer under hösten 2020 – som fungerar som metod för denna avhandling. Informanterna är anonymiserade och även den offentliga organisationen. Anonymiseringen baserar sig på informanternas och organisationens önskan. Vid analysen av materialet använde jag mig av tematisk analys för att hitta upprepade teman som har en betydelse för arbetstillfredsställelse. Då informanterna är helt och hållet anonymiserade har jag skrivit ett narrativ om alla informanter – för att skapa en tydligare bild av informanterna och för att avhandlingen inte ska bli för ytlig men ändå respektera anonymiteten. Som teori i avhandlingen användes den arbetskarakteristika modellen, den psykologiska framgångskänslan och de nio perspektiven på arbetstillfredsställelse. Dessa teorier fungerade som bas för intervjufrågorna och uppställningen av analyskapitlet – där jag kapitel för kapitel går igenom hur avhandlingens teori kan tillämpas på informanternas berättelser. De anställda i den offentliga organisationen var ense om att de vill ha mera konstruktiv feedback av sin chef och på ett mer närvarande sätt. Några av informanterna var missnöjda med lönen och de begränsade möjligheterna att få fast anställning kändes svår. Informanterna tänkte lika om distansarbete och arbetets natur – att få arbeta självständigt och välja arbetssätt ökar arbetstillfredsställelsen. Därför kan jag på basen av informanternas berättelser förstå att arbetsengagemang (goda arbetsförhållanden, intressanta arbetsuppgifter, bra arbetsrelationer, klara mål och feedback) och känslan av kompetens (nå givna arbetsresultat, kämparanda bland kollegerna) inverkar på arbetstillfredsställelsen bland anställda i denna offentliga organisation