Att bära eller inte bära : En studie kring bärbarhet inom smyckekonsten

Syftet med studien är att genom en jämförande studie skapa förståelse för hur verksamma smyckekonstnärer i Sverige tänker kring bärbarhet och hur deras smycken påverkar kroppen. Jag har genom kvalitativa intervjuer med fem smyckekonstnärer lyft fram deras åsikter och tankar kring bärbarhet och jämfört detta med aktuell litteratur. De frågeställningar som behandlas är följande: Hur resonerar verksamma smyckekonstnärer kring bärbarhet i förhållande till kroppen, i deras arbete? På vilket sätt är bärbarheten viktig i uttrycket? Hur vill konstnärerna påverka kroppen med sina verk? Vem skapar de för? Resultatet visade att bärbarheten inom smyckekonsten inte är svart eller vit utan i relation till smyckets koncept och syfte. Både bärbarheten och kroppen är centrala element för de verksamma smyckekonstnärer som medverkar i studien men den kommer in i olika skeden i deras processer. Detta återfinns även i litteraturstudien vilket understryker att detta är en generell företeelse. Det finns även en uppdelning mellan kunder med mer traditionella förväntningar och kunder med mer konstinriktade förväntningar vilket gör att många smyckekonstnärer skapar både unika föremål till utställningar och mer gångbara smycken till butiksförsäljning för att nå ut till en bredare kundkrets. Även begreppet bärbarhet visar sig ha flera inriktningar; bärbart som kommersiellt gångbart och bärbart som funktion. Respondenterna i studien är enade om att de inte kommersialiserar sin konst men att säljbarheten är viktig för att verksamheterna ska gå runt. Bärbarheten är djupt rotad i smycketraditionen i Sverige vilket kan ha med säljbarheten att göra. Det finns en enad åsikt om att svensk smyckekonst är på väg upp och att många svenska smyckekonstnärer tänjer på gränserna vad gäller både form- och materialval. Ju fler som vågar bära smyckekonst desto mer accepterat kommer det att bli, också därför är bärbarheten central för smyckekonstens utveckling