Comparison of Methods of Single Sign-On : Post authentication methods in single sign on

Single sign-on (SSO) is a session verification mechanism that allows a client to use a single password and name combination to be able to access multiple applications. The mechanism validates the client for all the applications and eliminates the need for authentication prompts when a user switches between applications within a session. SSO mechanisms can be classified as software versus hardware or customer-requirements oriented versus server-side arrangements. The five commonly used mechanisms of Single Sign-On currently are: Web Single Sign-On, Enterprise Single Sign-On, Kerberos (or Ticket/Token Authentication), Open ID, and Federation or Federated Identity. SSO has the main benefit of allowing a user to access many different systems without having to log on to each and every one of them separately. However, SSO introduces a security risk as once an attacker gains access to a single system, then the attacker has access to all of the systems. This thesis describes SSO technology, the Security Assertion Markup Language, and the advantages and risks involved in using SSO. It examines authentication mechanisms and their suitability for SSO integration. The main emphasis is a description of a mechanism that ameliorates some of the disadvantages of SSO by monitoring the user behavior with respect to a template. If a user performs actions that fit the defined template behavior, then the post authentication mechanism will not get activated. If, on the other hand, a user does something unforeseen, the mechanism will not perform authentication for this user, but rather trigger manual authentication. If this manual authentication succeeds, then the user will continue to interact with the system, otherwise user session will be ended. This behavior extension authentication mechanism is a method that eases the authentication process in which users are not expected to remember any username and password that can be forgotten easily or have a biometric attribute that can change over time. This method can be integrated to existing web application without a major risk and increase in cost.Single sign-on (SSO) är en sessionkontrollmekanism som gör det möjligt för en kund att använda en ett enda par av lösenord och namn för att kunna få tillgång till flera olika program. Mekanismen validerar klienten för alla anrop och eliminerar behovet av ytterligare inloggningsdialoger när en användare växlar mellan program inom en session. SSO-mekanismer kan klassificeras enligt olika kriterier, såsom programvara kontra hårdvara eller kunder krav orienterade mot serversidan arrangemang. De fem vanligen använda mekanismerna för Single Sign-On är närvarande: Web Single Sign-On Enterprise Single Sign-On, Kerberos (eller Token autentisering), Open ID och Federation eller Federated Identity. SSO har den stora fördelen att en användare kan få tillgång till många olika system utan att behöva logga in på vart och ett av dem separat. Men SSO inför också en säkerhetsrisk i och med att tillgång till ett enda av systemen också automatiskt innebär tillgång till samtliga. Denna avhandling beskriver SSO-teknik, Security Assertion Markup Language, och fördelarna och riskerna med att använda SSO, samt undersöker autentiseringsmekanismer och deras lämplighet för SSO integration. Tyngdpunkten är en beskrivning av en mekanism som minskar några av nackdelarna med SSO genom att övervaka användarnas beteende med avseende på en mall. Om en användare utför åtgärder som passar det beteende som beskrivs av mallen, då den föreslagna mekanismen kommer att hantera autentiseringen automatiskt. Om, å andra sidan, en användare gör något oförutsett, kommer mekanismen inte att automatiskt utföra autentisering för den här användaren, utan utlöser manuellt autentisering. Om denna manuella autentiseringen lyckas, så kan användare fortsätta att fortsätta att interagera med systemet, annars kommer användarsessionen att avslutas. Denna beteendebaserade utvidgning av autentiseringsmekanismen är en lovande metod som minskar behovet av att komma ihåg många namn och lösenord, utan att lämna delsystem öppna till de säkerhetsproblem som uppstår i ren SSO, och utan att vara beroende av biometriska egenskaper som kan förändras över tiden. Denna metod kan integreras med befintliga webbaserade lösningar utan ökad risk och ökade kostnader