Måluppfyllelsen efter rehabilitering för kvinnor med långvarig nacksmärta. Påverkan av tilltro till behandling, katastroftankar och bruket av smärtstillande medicin.

Bakgrund: Långvarig nacksmärta är vanligt och drabbar ca 50% av världens befolkning. I Sverige drabbas kvinnor oftare än män. Ospecifik långvarig nacksmärta saknar känt ursprung. Behandlingen går oftast ut på att dämpa symtom och utbilda patienten i smärtan. Att istället utgå från att öka måluppfyllelse är ovanligare. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur tilltro till behandling, katastroftankar samt smärtstillande medicinering påverkade graden av måluppfyllelse hos kvinnor i arbetsför ålder med ospecifik långvarig nacksmärta efter en rehabiliteringsperiod. Även sambandet mellan tilltro till behandling och katastroftankar undersöktes. Metod: Detta är en retrospektiv longitudinell studie och sekundäranalys av data från en RCT studie med data tillhörande 65 kvinnor. Tilltro till behandling, katastroftankar och medicinering mättes innan rehabiliteringsperioden och måluppfyllelse mättes efter. Resultat: Mann-whitney U-test visade ingen skillnad i måluppfyllelse efter rehabilitering mellan de med hög respektive neutral grad av tilltro till behandling (p=0, 395), låg respektive neutral grad av katastroftankar (p=0,59). Sperman´s Rho test fann inget samband mellan tilltro och katastroftankar (p=0,751). De som tog medicin regelbundet hade en signifikant högre grad av måluppfyllelse mot de som ej tog medicin regelbundet (p=0,025). Slutsats: Studien ger inte stöd för att tilltro till behandling och katastroftankar påverkar graden av måluppfyllelse. Inget samband mellan katastroftankar och graden av tilltro till behandling tycks finnas. Resultatet bör tolkas i ljuset av att data saknades för de med låg tilltro respektive höga katastroftankar. Smärtmedicinering tycks ha en positiv påverkan på måluppfyllelse. Mer kunskap om hur/vilken medicinering som påverkar måluppfyllelse behövs.