Ambulanssjuksköterskans erfarenheter av att vårda patient med psykisk störning : En kvalitativ studie

Psykiska störningar är tillstånd som kan drabba alla oss människor. Krav om kompetens på hälso- och sjukvården har ställts för att kunna erbjuda patienter med psykisk störning ett effektivt omhändertagande. Syftet med detta examensarbete är att beskriva ambulanssjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter med psykiska störningar. Metoden är av deskriptiv kvalitativ design och semi-strukturerade intervjuer utgör grunden för den kvalitativa innehållsanalysen med manifest utgångspunkt som genomförts. Resultatet omfattar tre huvudkategorier såsom följer, ’svåra möten skapar rädsla och frustration och försvårar interaktion’, ’svårt bedöma tillstånd och lämpliga åtgärder’ och ’vård byggd med autonomi, erfarenhet och uppfinningsrikedom’. Slutsatsen är att interaktionen mellan patienter och sjuksköterskor byggs av omvårdnadsevidens, att det i sjuksköterskornas bedömningar av tillstånd saknas evidens och att den vård som oftast ges strävas att utgöras av evidensbaserad vård men att det saknas direkta sätt att komma i kontakt med en sådan specialistsjukvård. Det har därmed visats att det finns områden att förbättra och utveckla för att kunna erbjuda patienter med psykisk störning ett effektivt omhändertagande.Psychiatric disorders are conditions which may afflict every one of us humans. Requirements of competence have been set for the healthcare service to be able to offer an effective emergency care to patients with psychiatric disorder. The aim is to describe the ambulance nurse’s experience by caring for patients with psychiatric disorders. The method is of a descriptive qualitative design and semi-structured interviews constitute the material for the qualitative content analysis, which has been carried out with a manifest basis. The result consist of three main categories as follows, ‘difficult encounters create fear and frustration and complicates interaction’, ‘difficult assessing conditions and appropriate measurements’ and ‘care build with autonomy, experience and inventiveness’. The conclusion is how the interaction between patients and nurses is built by evidence-based nursing, how it is in nurses’ assessments of conditions to be a lack of evidence and how the care most often provided is being strived to constitute of evidence-based healthcare while how it is lacking direct ways to come in contact with such a specialised healthcare. Thus has it been shown that it exist areas for amelioration and evolvement to be able to offer an effective emergency care for patients with a psychiatric disorder