En saga om flickor till häst : Hur hästflickeidentiteten konstrueras i ungdomsromaner 1926-1955

Denna uppsats visar hur hästflickeidentiteten konstrueras i relation till rådande könsnormer, genom ungdomsromaner åren 1926-1955. Jag argumenterar för att flickan till häst i de tidiga böckerna framställs som avvikande, och tillskrivs egenskaper som är oförenliga med en traditionell, idealtypisk syn på hur flickor bör vara och agera. I dessa representationer används hästen av flickorna som ett redskap, med vilket de ges möjlighet att protestera mot ett kvinnoideal, som enligt deras mening är begränsande. Mot slutet av undersökningsperioden framträder en helt annan slags skildring av flickor till häst. Här konstrueras flickorna istället som vanliga, och deras egenskaper kan betecknas som "idealtypiskt kvinnliga". I dessa framställningar används inte längre hästen som ett medel för frigörelse och protest, den utgör istället ett mål i sig. Endast genom att förenas med hästen kan flickan bli lycklig och "hel". Detta mål kan uppnås genom ömsesidig förståelse häst och flicka emellan, och genom flickans osjälviska kärlek till djuret