BARNS DELAKTIGHET INOM SOCIALTJÄNSTENS BARNUTREDNINGAR

Syftet med denna studie har varit att utifrån socialsekreterares perspektiv undersöka hur de arbetar för att uppnå barns delaktighet i barnavårdsutredningar. Sex intervjuer har hållits med utredande socialsekreterare inom barnavården. Det framgår av resultatet att socialsekreterare anpassar sig efter barnet för att skapa trygghet i mötet. Därutöver framkommer att socialsekreterarna använder olika samtalsverktyg, vid behov i mötet med barnet. Resultatet belyser också betydelsen av att väga in det barnet har sagt när ett beslut ska fattas i utredningen. Det framgår även att barn inte bjuds in att närvara under de beslutsfattande mötena. Därmed att de inte heller tilldelas någon direkt makt eller ansvar över det beslut som ska fattas. Resultatet klargör försvårande faktorer i arbetet med barns delaktighet i form av tidsbrist, hög arbetsbelastning och föräldrars inställning till utredningen. Slutsatser dras härav att socialsekreterare under utredningen lyssnar på barnet, hjälper barnet att komma till uttryck och beaktar barnets åsikter inför ett beslut. En ytterligare slutsats som dras är att barn inte görs delaktiga vid själva beslutsfattandet samt att de inte heller tilldelas någon faktisk makt. Vad gäller de försvårande faktorerna konkluderas att förändringar behöver ske för att underlätta arbetet med barns delaktighet.The purpose of this study has been to, from the perspective of social secretaries, examine how they work to achieve children's participation in child care investigations. Six interviews have been held with the investigative social secretary in child care. It is clear from the results that the social secretary adapts to the child to create security in the meeting. In addition, it appears that the social secretaries use various conversation tools, if necessary in the meeting with the child. The result also highlights the importance of considering what the child has said when a decision is to be made in the investigation. It also appears that children are not invited to attend at the decision-making. Thus, they are also not assigned any direct power or responsibility over the decision to be made. The results clarify aggravating factors in the work with children's participation in the form of lack of time, high workload and parents' attitude to the investigation. Conclusions are drawn from this that during the investigation, the social secretary listens to the child, helps the child to express himself or herself and takes the child's opinions into account before making a decision. Another conclusion that is drawn is that children are not involved in the actual decision-making and that they are not assigned any actual power either. With regard to the aggravating factors, it is concluded that changes need to be made to facilitate the work with children's participation