En kvantitativ studie om skolors arbete med kartläggning för att identifiera elever i matematiksvårigheter

Syfte Syftet med studien var att undersöka vilka kartläggningsmaterial i matematik som används i årskurserna 1-6, utöver de obligatoriska bedömningsstöd som Skolverket ger ut. Syftet var även att undersöka på vilken nivå beslut om kartläggningsmaterial tas, samt vilken yrkesgrupp som ansvarar för genomförandet och/eller analysen av resultatet. Teori I studien presenteras olika teorier kring orsaker till matematiksvårigheter- där fokus ligger på att identifiera elever i matematiksvårigheter. Ett instrument för detta är att använda sig av kartläggningsmaterial. I studien används Bergs frirumsmodell för att beskriva på vilka nivåer kartläggningsstrukturer bestäms samt om och hur skolor, enskilda lärare och arbetslag utnyttjar frirummet i arbetet med kartläggningar. Metod Då studiens syfte var att få en överblick över hur skolor i Sverige arbetar med kartläggning, föll valet på den kvantitativa metoden. För att besvara studiens frågeställningar gjordes en enkätundersökning. Enkäten avslutades med en helt öppen “övrigt/annat-fråga” för att få fatt i andra tankar och åsikter utöver de givna svaren. Enkäten skickades ut både genom riktade mail till matematiklärare samt i olika facebookgrupper med inriktning/intresseområde matematik, pedagogik och lärande. Resultat 245 enkätsvar inkom. Resultatet visade att många skolor i Sverige använder sig av kartläggningsmaterial som är utgivet av Skolverket samt att drygt hälften av respondenterna uppgav att det finns planer och rutiner kring kartläggningsarbete. Vidare framkom att analysen av resultat av kartläggningar i matematik i stor utsträckning leder till någon form av insats för de elever som inte når förväntat resultat. Rutiner kring kartläggningsarbetet samt insatser i matematik ser olika ut på skolor runt om i Sverige. Vår slutsats är att frirummet behöver minskas för att likvärdighet i skolorna ska råda i så stor utsträckning som möjligt