Huvudrapport från projektet om kostnadsanalys för Open access på KTH

I delrapport 1 konstaterar vi att R&P-avtalen leder till att den ökade OA-publiceringen är billigare än om tidigare avtalsmodell varit kvar. Samtidigt ökar kostnaderna för dessa avtal. Det kan vid första anblick framstå som motsägelsefullt, men i takt med att OA-publicering uppmuntras genom att dessa kostnader täcks av biblioteket ökar även antalet OA-publiceringar, vilket i sin tur medför högre totala kostnader. I delrapport 2 finner vi att KTH placerar sig i den lägre delen av intervallet för forskningstunga lärosäten vad gäller CAGOA-indikatorn för perioden 2015-2019, men under 2020 skedde en markant ökning. Andelen korresponderande författare på hela publikationsmängden är dock stabil mellan de båda perioderna. Det här indikerar att KTH:s betalningsriktlinjer inte har påverkat andelen korresponderande författare från KTH utifrån hela publikationsmängden, men fler korresponderande författare från KTH använder möjligheten till OA. I delrapport 3 kommer vi fram till att takade avtal är riskabla då det kan fördyra publiceringskostnaderna kraftigt. Om det ingår bör den prognosticerade maxmängden av publiceringar åtminstone matcha den mängd publiceringar som tidigare erhållits. Vi beräknar att det takade avtalet med Wiley innebar att KTH under 2020 betalade betydligt mer per publicering än de lärosäten som hann publicera mer inom taket. I delrapport 4 fastslår vi att KTH:s OA-publicering hos MDPI har femdubblats från 2017 till 2020. Tiden mellan inskickning (submission) och accepterande (acceptance) är dock relativt kort - ofta omkring en månad. Det indikerar eventuellt en stressad peer-review process som det kan finnas skäl att granska mer noggrant.QC 20210211