Sjuksköterskors erfarenhet av att bemöta patienter med psykiatrisk och somatisk samsjuklighet

Bakgrund: Det är tidigare visat att patienter med psykiatrisk sjukdom lider en större risk för samsjuklighet än patienter med somatisk sjukdom. Parallellt med detta saknas det tillräcklig kunskap om psykiatriska tillstånd inom den somatiska sjukvården. Till följd av detta uppstår det svårigheter och utmaningar för sjuksköterskan som då blir omvårdnadsansvarig och behöver bemöta en patient som normalt sett inte vårdas i denna kontext. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskors erfarenhet av att bemöta patienter med psykiatrisk och somatisk samsjuklighet inom somatisk sjukvård Metod: Examensarbetet utformades som en allmän litteraturöversikt. Två databaser, Cinahl och Psycinfo, nyttjades och åtta artiklar som motsvarade studiens syfte valdes ut. Resultaten sammanställdes utefter likheter och skillnader för att sedan sammanfattas under fyra övergripande teman. Resultat: Sjuksköterskors kompetens avgör hur förberedd och kapabel denne är inför att bemöta patienter med samsjuklighet. Vårdmiljön, förmågan att kommunicera och att reflektera påverkar möjligheterna för ett positivt bemötande. Detta kan stödja sjuksköterskor i att vårda patienter utifrån ett livsvärldsbaserat perspektiv. Slutsats: Sjuksköterskors kompetens avgör hur förberedd sjuksköterskan är inför att bemöta patienter med samsjuklighet. Dessa patienters behov möts inte i sjukhusmiljön. Kommunikation är viktigt i syfte att kunna ta del av patientens livsvärld. Handlingar som baseras på fördomar och förförståelse som tar en negativ skepnad kan undvikas genom reflektion för patientens situation