Att minska risken för fallolyckor bland patienter : Fokusgruppintervjuer med vårdpersonalen på en hälsovårdscentrals bäddavdelningar

Examensarbetets syfte är att lyfta fram vårdpersonalens åsikter om hur man på en hälsovårdscentrals bäddavdelningar beaktar risken för fall, hur man kunde minska på antalet fallolyckor och hur IKINÄ -handboken och -funktionsmodellen kunde användas ändamålsenligt för att förbättra patientsäkerheten vad gäller fallolyckor. Som bakgrundsmaterial användes IKINÄ -handboken, forskningsartiklar och geriatrisk litteratur. Datainsamlingen utfördes som semistrukturerade fokusgruppintervjuer med vårdpersonalen på två bäddavdelningar (n=9) på en hälsovårdscentrals sjukhus. Materialet bearbetades med hjälp av innehållsanalys. Resultatet tyder på att vårdpersonalen har mycket kunskap kring förebyggande av fallolyckor, men att förverkligandet av de förebyggande åtgärderna inte har varit fullständigt systematiskt. Risken för att falla beaktas främst genom kännedom av patienterna, användning av passliga hjälpmedel och höftskydd, uppföljning av medicineringen och näringsintaget, uppmuntran till fysisk aktivitet, användning av ett anmälningsprogram för risksituationer samt i vissa fall begränsning av patientens rörelseförmåga. Som största riskfaktorer för fall nämndes omgivningsfaktorer som trånga utrymmen, hala golv och bristen på lämpliga skodon samt brist på förkunskap om de patienter som blir intagna på hälsovårdscentrals bäddavdelningar. IKINÄ -modellen hade inte tagits i aktivt bruk på någondera avdelningen, men en del av testerna var bekanta för vårdpersonalen från förr. För att IKINÄ -modellen i fortsättningen kunde användas ändamålsenligt på avdelningarna behövs det en tydlig uppdelning av ansvarsområden inom förebyggande av fall, praktiskt inriktad skolning av personalen och systematisering av förebyggande åtgärder.The aim of this degree thesis is to find out the health care staff’s views on how the risk of accidental falls is taken into account on the wards of a health care station, to describe how the amount of falls could be decreased and to illustrate in which ways IKINÄ guide and operations model could be used to improve patient safety concerning accidental falls. IKINÄ guide, research articles and geriatric literature are used as background material for the study. Data collection was performed as semi structured group interviews of the health care staff on two wards (n=9) on a health care station. The material is structured by means of content analysis. The results show that the health care personnel has a lot of knowledge about prevention of accidental falls, but the implementation of the prevention proceedings has not been systematic enough. The risk of falls is mostly taken into account through obtaining information about the patients, using suitable aids and hip protectors, following the state of medication and nutrition, encouraging to physical activity, using a monitoring program for reporting dangerous situations and in some cases restricting the freedom of movement. Lack of space, slippery floors, a need for appropriate shoes and lack of prescience about the incoming patients were mentioned as the biggest risk factors for fall. IKINÄ operations model was not in active use on neither ward, but some of the tests were familiar for the health care staff from before. A clear partition of the areas of responsibility in preventing accidental falls, practical education of the health care staff and organization of preventive proceedings is needed for appropriate use of IKINÄ guide in the future.Opinnäytteen tavoitteena on selvittää hoitohenkilökunnan näkemys siitä, miten potilaiden kaatumisriski huomioidaan terveyskeskussairaalan vuodeosastoilla, miten kaatumisia voisi vähentää sekä millä tavoin IKINÄ- käsikirjaa ja -mallia voisi hyödyntää potilasturvallisuuden parantamiseksi kaatumisten osalta. Aineistonkeruun metodina on käytetty hoitohenkilökunnan puolistrukturoituja ryhmähaastatteluja kahdella terveyskeskuksen vuodeosastolla (n=9). Materiaali on työstetty sisällönanalyysia käyttäen. Tutkimustulosten mukaan hoitohenkilökunnalla on paljon tietoa kaatumisen ehkäisystä, mutta ehkäisevien toimenpiteiden toteutus ei ole kaikilta osin järjestelmällistä. Tärkeimmiksi keinoiksi potilaiden kaatumisriskin huomiointiin koettiin potilaiden tunteminen, sopivien apuvälineiden ja lonkkasuojien käyttö, lääkehoidon ja ravitsemuksen seuranta, fyysiseen aktiivisuuteen kannustaminen, vaaratilanteiden dokumentointi sekä joissakin tapauksissa potilaan liikkumisvapauden rajoittaminen. Suurimpina riskitekijöinä kaatumisille koettiin ahtaat tilat, liukkaat lattiat, sopivien jalkineiden puute sekä ennakkotiedon puute osastolle joutuvista potilaista. IKINÄ -malli ja -käsikirja eivät olleet kummallakaan osastolla aktiivisessa käytössä, mutta osaa myös IKINÄ -oppaaseen kuuluvista testeistä käytettiin jo entuudestaan. Jotta IKINÄ -mallia voidaan jatkossa hyödyntää tarkoituksenmukaisesti, tarvitaan selkeämpää vastuualueiden jakoa kaatumisten ehkäisyssä, henkilökunnan käytännönläheistä koulutusta sekä ennaltaehkäisevien toimien systematisointia