Empatiutvecklande och delaktighetsfrämjande arbete inom dagvården : en kvalitativ studie kring daghemspersonalens möjligheter att stöda barnet

Detta är ett projekterat examensarbete som utgör en del i projektet Delaktighetsfrämjande förhållningssätt i dagvården. Projektet finansieras av Nordplus Horizontal. Projektet pågår under läsåret 2010-2011 och har som mål att finna delaktighetsfrämjande arbets-sätt inom dagvården. Examensarbetet är en undersökning som fokuserar på dagvårsd-personalens förmåga att främja barns empatiutveckling och barns delaktighet på dahem. Examensarbetet har tre syften: a) att undersöka hur personal inom dagvården kan arbeta för att stöda barn att utveckla sin empatiska förmåga. b) att hitta konkreta social-pedagogiskt inriktade arbetssätt som stöder empatiutvecklingen hos barn. c) att utröna om det finns samband mellan barnets förmåga till empati och barnets delaktighet. Frågeställningarna i examensarbetet är följande: Hur upplever och beskriver personalen barnets förmåga till empati och hur jobbar man för att stöda den? Vilka socialpedagogiskt relaterade arbetssätt kan personalen använda sig av i syfte att stöda barns förmåga till empati? Uppfattar personalen att man, genom att stöda barns känsla av delaktighet på daghem, också främjar utvecklingen av barns förmåga till empati? Dessa frågeställningar bearbetar jag med den kvalitativa forskningsmetoden. Som datainsamlingsmetod har jag använt temaintervjuer. Respondenterna är fem personer som var och en ingår i personalen på ett svenskspråkigt daghem i Helsingfors. Arbetet berör endast barn i åldern 3-6 år och ses ur ett personalperspektiv. Litteraturen jag använt mig av bygger på teori kring socialpedagogik, delaktighet och empati. Resultaten i min undersökning visar att dagvårdspersonalen ser sig själva som det viktigaste arbetsredskapet då det gäller att utveckla barnets förmåga till empati och delaktighet. Respondenterna betonar kommunikationens betydelse för barnets utveckling samt vikten av att verkligen lyssna på barnet. Respondenterna anser också att man, för att kunna lära andra om känslor, också själv måste kunna visa känslor. Både med tanke på empatin och delaktigheten hos barn är det viktigt att man som pedagog fungerar som modell för barnen.This is a projected thesis which is as part of the project Participative approaches in day care. The project is financed by Nordplus Horizontal. The project is running during the academic year of 2010-2011. The aim is to find participative approaches in day care. The thesis is a survey which focuses on the ability of the day care personnel to promote the development of empathy and children's participation in day care. The thesis has three aims: a) to inquire into how staff in day care can work to support children to develop their empathic ability. b) to find concrete and real social teaching-oriented approaches which support the development of empathy and participation in children. c) to establish whether there is a connection between children’s capacity for empathy and children’s participation. The issues in my thesis are: How does the staff describe the capacity for empathy in children and how do they work to support it? What social teaching-related practices can the staff use to support the capacity of empathy and participation in children? Does the staff perceive that by supporting children's sense of participation in day care, they also promote the development of the capacity for empathy in the children? I treat these issues with methods used in qualitative research. For my data collection I have used the theme interview method. The respondents are five persons on the staff of a Swedish speaking day-care centre in Helsinki. The thesis concerns only children aged 3-6 and it is seen from the personnel’s perspective. The literature I have used is based on the theories of social pedagogy, participation and empathy. The results of my survey show that day care staff see themselves as the main working tool when it comes to developing the capacity for empathy and participation in a child. Respondents emphasize the importance of communication and the importance of really listening to the child. Respondents also believe that they should function as a model that shows feelings