Jazzimprovisation på elgitarr : Utveckling av solospel inom jazzgenren genom plankning, transkribering och analys

Denna studies utgångspunkt är hur musikalisk utveckling inom jazzimprovisation kan uppstå med plankning, transkribering och analys som praktiska metoder. Tidigare forskning och uppsatser har framfört kritik mot den akademiskt vedertagna och musikteoretiskt präglade metodik som uppstått till en följd av institutionaliseringen av jazz och jazzimprovisation. Kritiken åsyftar att undervisning inom jazzimprovisation distanserat sig från genrens historia som präglades av att utveckla improvisatoriska förmågor genom imitation. Syftet med studien är att undersöka hur musikalisk utveckling inom jazzimprovisation påverkas av plankning, transkribering och analys. Metoden grundar sig i introspektiv analys av transkriberingar av två egna inspelningar och plankningar av tre tidigare gitarristers improvisationer över en och samma jazzstandard, samt reflektioner som förts i loggbok under studiens gång. Resultatet påvisar att tajming var den improvisatoriska beståndsdel som påverkats och utvecklats medan övriga beståndsdelar som rytmik, tonspråk och frasering visade marginella skillnader. Diskussionen tar upp resultatet i förhållande till tidigare forskning samt metodkritik och belyser noggrann tidsdisponering och planering som avgörande för ett mätbart resultat