Att vårda organdonatorer : Intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av förutsättningar och hinder i verksamheten

Organdonation är en förutsättning för en fungerande transplantationsverksamhet. Vården av organdonatorer är komplex och tidigare forskning har visat att intensivvårdssjuksköterskor upplever att det finns brister i organisationen i form av avsaknad av rutiner och tydligt ledarskap. Sjuksköterskor efterlyser mer utbildning och vårdmiljön är en faktor som spelar stor roll i samband med organdonation. Det finns en strävan i samhället att öka antalet donationer och därmed ett behov av mer kunskap om hur intensivvårdssjuksköterskor idag upplever att organisationen inom intensivvården fungerar. Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av förutsättningar och hinder i verksamheten för att bedriva en god vård i samband med organdonation. Studien utgår från en kvalitativ ansats, semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju intensivvårdssjuksköterskor på två intensivvårdsavdelningar på ett universitetssjukhus. En innehållsanalys gjordes och resulterade i fem kategorier: En donationsfrämjande utveckling, Förutsättningar och hinder i det praktiska vårdarbetet, Förutsättningar och hinder i mötet med närstående, Tillgång till stöd, Att göra gott. Sjuksköterskorna upplever att det har skett en positiv förändring gällande organisationen och personalens attityder. Väl utarbetade rutiner och kunniga och engagerade personer har bidragit till detta. Miljön och då framförallt bristen på enkelrum är ett problem som är svårlöst med de förutsättningar som finns idag. Arbetet med de närstående ses som en viktig och ibland krävande del av arbetet. Sjuksköterskan är den som i stor utsträckning är närvarande på rummet och behöver därför få goda förutsättningar i form av tillräckligt med tid och kunskap för att kunna informera och stötta de närstående på ett bra sätt