Older people's everyday travel : choice of travel mode and experience of public transport

Syftet med studien är att undersöka hur äldre personer beskriver att de väljer att resa och deras erfarenheter av vardagliga transporter. Studien intresserar sig för variationer och mönster som framträder bland äldre personer och bidrar med fördjupad kunskap om hur äldre kvinnor och män använder kollektivtrafik, men även hur de använder andra färdsätt. För att synliggöra heterogeniteten bland äldre personer har de som deltar rekryterats från både stad och landsbygd. De har olika bakgrund, ålder och kön. Majoriteten av intervjupersonerna är etniska svenskar, men i studien ingår även personer med annan etnisk bakgrund. Studien omfattar 30 kvalitativa intervjuer med äldre personer från två regioner: Östergötlands och Jönköpings län, 18 kvinnor och 12 män. Flera resmönster och erfarenheter är särskilt framträdande i intervjuerna. Ett av dessa är att intervjupersonerna ofta transporterar sig genom att promenera, ibland även med cykel, och att många också föredrar detta framför buss eller bil. De betonar vikten av att komma ut för att träffa andra och byta miljö samt att det är viktigt för hälsans skull. I vissa av berättelserna finns ett inslag av begränsning som inte alltid är självvald och som måste beaktas i framtida planering om den här typen av individer inte ska hamna utanför de sammanhang de behöver och vill ta del av. Exempelvis handlar dessa berättelser om långa avstånd till bussen, trappor och nivåskillnader vid resecentrum och andra bytespunkter, tidtabeller som inte är synkroniserade eller områdesbussar som går på tider som inte passar deras vardagliga aktivitetsmönster. Förutom brister i kollektivtrafiken kan det handla om att cykelbanor eller gångbanor plötsligt avslutas med en nivåskillnad eller trappa ner till nästa tillgänglighetsanpassade yta. När inte hela kedjan som ingår i en förflyttning i transportmiljön är tillgänglig kan det uppstå problem och för de allra äldsta intervjupersonerna är det särskilt viktigt att \u94hela resan\u94 fungerar. Det är vanligare att de yngre intervjupersonerna åker bil och enligt intervjupersonerna är bilkörning något man gör när man är någorlunda ung och frisk. Men många kör bil i 80-\u9690-årsåldern, några även efter sin 90-årsdag, och det är inte förrän man inte längre kan köra bil som man blir mer beroende av samhällets resurser och av andra människor. Kvinnorna i studien beskriver bussen i mer positiva ordalag jämfört med männen. Många vill åka buss, de anser att bussen är ett bra transportmedel på olika sätt; effektivt, säkert, miljövänligt och ekonomiskt. Flera av kvinnorna i studien beskriver också att de gärna väljer andra färdsätt framför bilen för att kunna koppla av, titta ut och träffa människor, men även för att få en stund för sig själv.The aim of the present study is to gain a deeper understanding of how older women and men are using public transport, but also enhance the understanding of whether they are using other means of transport and what is the basis for their choice. The study\u92s interest is in variations among older people\u92s narratives. To grasp the heterogeneity "among older people" the subjects involved were recruited from both urban and rural areas. They have different backgrounds, age and gender. The majority of them are ethnic Swedes, however, the study also included people with different ethnic background. The study includes 30 qualitative interviews with older people from two regions: Östergötland and Jönköping, 18 women and 12 men. The respondents often transported themselves by walking, sometimes even by bicycle; actually many chose walking or bicycling before bus or car. They stressed the importance of coming out and meeting other people, and moving around in different environments. They even referred to the importance of health reasons. Elements of restrictions appear in some of their stories which are not always by their own choice and must therefore be considered in future planning so that these individuals are not left out of the contexts they need and want to participate in. Examples of restrictions might be long distance to the bus stop, stairs, travel centers and other interchanges at different levels/floors, timetables that are not synchronized or buses at times that do not fit older people\u92s daily activity patterns. Except from deficiencies in public transport, it can also be about cycle paths or sidewalks that abruptly end at a difference in level, or stairs to the next available accessible area. When the whole chain of movements in the transport environment is not available, problems may occur. For the oldest respondents, it is particularly important that the 'whole journey' works. It is more common that the younger respondents travel by car and the interviewees also refer to car driving as an activity when one is reasonably young and healthy. But a lot of them are still driving at the age of 80-\u9690, some even after the 90th birthday, which indicate that it is not until you can no longer drive a car as you become more dependent on society's resources and of other people. The women in the present study describe the bus in more positive terms than men. Many of those who want to travel by bus believe that the bus is a good means of transport and describe it in certain ways: efficient, safe, environmentally friendly and economically efficient. More women than men in the study also describe that they are happy to choose other means of travel instead of the car in order to be able to relax, watch and meet other people, but also to have some time for themselves