Målsättningar och verklighet – vård och omsorg i kommunal regi : Del I Mål och prioriteringar

Hur bra är vården och omsorgen i kommunal regi? Det är en vidsträckt fråga där svaren åtminstone delvis måste vara av rent subjektiv karaktär. ”Bra” respektive ”dålig” är inga objektiva egenskaper som saker bara har, utan de är något som vi människor tillskriver dem genom att relatera till våra personliga värderingar. Det blir lite mer lätthanterligt ur vetenskaplig synvinkel om vi istället frågar oss hur vården och omsorgen lever upp till de målsättningar som verksamheten själv ställt upp. Att diskutera och utvärdera vården inom landstingen är ju något vi vant oss vid under de senare decennierna. Men idag sker det faktiskt en hel del vård i kommunernas regi. Inom kommunerna har man bland annat ett uppdrag att sköta äldrevården. Hur ser det ut där? Hur bra lever man upp till sina egna ofta mycket ambitiösa målsättningar? I den här rapporten kommer vi inte att kunna ge något uttömmande svar på hur verkligheten stämmer med idealen men den innehåller en hel del intressanta indikationer och ledtrådar. När vi – Per-Erik Liss, Tommy Svensson och undertecknad – diskuterade upplägget för det här projektet sade vi oss att det var viktigt att angripa problemet från två håll samtidigt; dels att titta närmare på kommunernas målsättningar, dels att dyka ned i verkligheten och försöka ta reda på hur omsorgen fungerar i praktiken. Uppgiften rörande målsättningarna var först och främst att ta reda på vilka de var och hur de var formulerade. Det var bl a väsentligt att se hur målen var relaterade ”uppåt”, d v s hur de stämmer överens med de mål och prioriteringar som görs på ett nationellt plan. Inte minst borde prioriteringsprinciperna i Hälso- och sjukvårdslagen vara central, inte bara för hur landstingen, utan även kommunerna väljer att fördela sina vårdresurser. I vilken mån spelar exempelvis rättviseprincipen om att fördela efter ”vårdbehov” en roll inom den kommunala sektorn? Och vad utgör ”behov” när det gäller äldre människor? Vad behövs det för hjälp för att vara gammal på ett bra sätt? En annan väsentlig fråga är hur de kommunala vård- och omsorgsmålsättningarna relaterar till varandra internt. Vilka är de övergripande målsättningarna och vilka är blott operativa mål eller delmål? Om det exempelvis fastställs ett delmål att hemtjänsten skall vara behjälplig med städning men inte med att sitta ned och prata så har det därmed bestämts att det förra är nödvändigare än det andra för att nå övergripande syften. Det har gjorts en bedömning att den första åtgärden bättre fyller ett väsentligt behov hos de äldre än den andra. Men hur har man gått tillväga för att komma fram till denna slutsats? Är det så säkert att de olika delmålen verkligen leder mot de stolta proklamationerna i den övergripande visionen? När vi sedan kontemplerade dykt ner i verkligheten så stod det ganska snart klart att det borde bli en djupdykning snarare än blott ett snorklande vid ytan. Det vill säga, vi skulle kanske inte se så mycket av den övergripande statistiken beträffande budgetar och antal människor under åtgärd. Men för att nå de intressanta skikten där vi kan hoppas på att få syn på enskilda människors, i synnerhet äldre människors, behov av vård, trygghet och värdighet så måste vi dyka på djupet. Vi måste lyssna på enskilda människors berättelser om vilka de är, hur de ser på sina liv och vad som är viktigt för dem. Det är ju först på denna nivå som vi kan börja förstå vilka problem och behov det finns, och hur dessa sedan kan relateras till vårdens och omsorgens målsättningar. Hur betydelsefull är överhuvudtaget den kommunala omsorgsservicen i en människas liv på äldre dagar? I detta sammanhang är det också viktigt att beakta det vi kan kalla för ”mellangruppens” erfarenheter, d v s de som har att implementera målen i sin verksamhet; vårdare, biträden och assistenter. Detta är en grupp som ofta hamnar i kläm mellan politiker och allmänhet. I sin dagliga gärning möter de människorna som behöver vård och omsorg. Samtidigt skall deras verksamhet bedrivas i enlighet med de direktiv och riktlinjer som politikerna ställt upp. Går dessa krav ihop? Hur bedömer vårdaren att han/hon kan möta upp mot de dubbla kraven? Deras observationer, erfarenheter och intressen skiljer sig tydligt från de båda andra gruppernas, det utgör ett eget perspektiv. När jag, vid slutet av projekttiden, sträckläste först Per-Eriks analytiska diskussion om mål och prioriteringar och sedan Tommys djupintervjuer med hemtjänstens vårdbiträden och gamla, hade jag en stark impuls att vi skulle låta studierna stå helt okommenterade. De utgör alla en del av verkligheten, och jämförelsen inbjuder till många frågor och tankar. Varför inte låta läsaren själv dra sina slutsatser? Hur går dessa vitt skilda bilder ihop? Men, trots allt är det här en vetenskaplig rapport och forskare bör kommentera och dra slutsatser. Det hör väl ändå till? Så Per-Erik gör några avslutande kommentarer där han jämför målsättningar med verklighet. Men dessa kommentarer är blott en liten hjälp på traven. Studien om de officiella målsättningarna å ena sidan och studierna av verksamheten bland personal och mottagare å den andra står på egna ben. Att läsa dem tillsammans ger en stark läsupplevelse och mycket att fundera vidare på