Norm kontra form : En studie om hur den kommunala planeringen ser till normbrytande behov inom bostadsbyggandet

Demografiska, kulturella och samhälleliga förändringar sker i stor utsträckning i dag i våra städer. I och med dessa utvecklingar finns ett ökat behov av mer flexibla bostäder anpassade för en bredare målgrupp. Kärnfamiljen har ersatts av singelhushållet, som numera är den vanligaste hushållstypen i Sverige och även andra familjekonstellationer blir allt vanligare. Detta ställer ökade krav på den kommunala planeringen och bostadsmarknaden att möta dessa behov. Men trots dessa förändringar står bostadsmarknaden och stampar och de bostäder som byggs i dag följer ett ideal konstruerat för fyrtio år sedan. De lägenheter som byggs är främst treor i bostadsrätter när behovet ser annorlunda ut. Kunskapen är begränsad då det kommer till dessa förändringar och normen om kärnfamiljen lever som det ser ut kvar. Planeringen på den kommunala nivån har studerats närmare och avsaknaden av samtalet om förändrade hushålls- och familjestrukturer är påtaglig. Det finns samtidigt en tydlighet i att planering ska företrädas av alla olika grupper och vara till för alla olika grupper. Den mångkulturella staden är något som bör beaktas, och denna målsättning går starkt i linje med den postmoderna planeringen såsom den symboliseras av bland andra Leonie Sandercock (1998). Parallellt med dessa pluralistiska idéer uttrycks även inom den kommunala planeringen att bostäder ska byggas av god kvalitet i attraktiva lägen då ett sådant behov har identifierats av kommunen som här är Stockholms stad. Neoliberala tendenser är tydliga inom bostadspolitiken, men samtidigt bör den representativa demokratins politiker leda vägen för de förändringar som sker. Det finns en tvetydighet i var ansvaret för bostadsförsörjningen ligger och diskussionen förs kring dagens planering som tillsynes är mer rationell än vad den akademiska debatten påvisar. Medvetandet av att olika grupper har olika behov ökar och med det har ett behov av planering som tillgodoser marginaliserade perspektiv också ökat och det krävs ett ständigt ifrågasättande av rådande strukturer för att inte låsa fast utvecklingen i etablerade tankemönster