Förekomst av urinvägskateter och urinvägsinfektion efter ändrade vårdrutiner i samband med höftfraktur

Bakgrund: Varje år drabbas cirka 18000 äldre personer i Sverige av en höftfraktur på grund av osteoporos. Många av dessa äldre får sin livskvalitet påverkad på ett negativt sätt. Höftfraktur är även associerad med komplikationer som sårinfektion, lunginflammation och urinvägsinfektion. På många sjukhus i Sverige har det varit rutin att sätta kvarsittande kateter till urinblåsan på patienter med höftfraktur. Kvarsittande kateter kan i sig orsaka urinvägsinfektion. Därför ändrades vårdrutinerna på ett medelstort sjukhus i södra Sverige. Patienterna fick inte längre kateter rutinmässigt utan de uppmanades att tömma sin blåsa spontant i bäcken eller på flaska. Ultraljudsundersökning över urinblåsan utfördes på regelbunden basis och de som ej förmådde tömma blåsan tappades på urin. Var dessa åtgärder ej tillräckliga sattes kvarsittande kateter. Syftet med denna studie var därför att undersöka i vilken omfattning kateter sattes på personer över 65 år i samband med operation för höftfraktur och om det fanns skillnader i förekomst av urinvägsinfektion efter att ändrade vårdrutiner hade introducerats. Metoden som användes var en retrospektiv journalgranskning av 99 journaler. Där alla journaler granskades av denna studies författare. I undersökningsgruppen granskades 50 journaler och i jämförelsegruppen 49 journaler. En kvantitativ analysmetod genomfördes. Resultatet från denna studie visade att bruket av kvarsittande katetrar hade minskat från 91,7 % till 59,2 %. Resultatet indikerade även att det var en skillnad i förekomst av urinvägsinfektion, patienterna i undersökningsgruppen visade på fler urinvägsinfektioner än de i kontrollgruppen (p = 0,007). En slutsats av resultatet är vikten av att ha väl fungerande vårdrutiner. En viss del av den ökade förekomsten av urinvägsinfektioner kan förmodligen tillskrivas de nya vårdrutinerna och borde därmed kunna klassas som en vårdskada. Resultatet visar också på hur viktigt det är att utvärdera nya vårdrutiner regelbundet