Ambulance nurses' experience of the communication system Rakel from a patient safety perspective

SAMMANFATTNING Ambulanssjukvården har på några decennier gått från att vara en transportorganisation till en egen specialitet inom sjuksköterskeyrket. Under början av 2000-talet utvecklades ett radiokommunikationssystem, Rakel, för samhällsinstanser som arbetar med skydd och säkerhet. Huvudmotiv bakom införandet av Rakel var att öka medborgarnas trygghet. Med systemet skulle fler liv kunna räddas samtidigt som samhällsekonomin skulle komma att gynnas, och idag används Rakel av ambulanssjukvården i alla Sveriges landsting/regioner. För ambulanssjuksköterskan är Rakel ett centralt system, då denne i sina arbetsuppgifter har hantering av kommunikationsutrustning, samverkan och ledning av sjukvårdsinsatser. Ambulanssjuksköterskan är samtidigt ansvarig för den vård som ges samt för upprätthållandet av patientsäkerheten, vilket gör det intressant att veta hur ambulanssjuksköterskorna upplever att Rakel påverkar patientsäkerheten. Kunskaperna på området tycks idag vara begränsade. Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av Rakel ur ett patientsäkerhetsperspektiv. En kvalitativ intervjustudie genomfördes där tio ambulanssjuksköterskor berättade om sina upplevelser utifrån studiens syfte i semistrukturerade intervjuer. Den data som samlades in bearbetades med manifest innehållsanalys. I resultatet beskrev ambulanssjuksköterskorna hur de använde Rakel för kommunikation med larmcentralen, annan ambulanspersonal och samverkan med andra instanser. Upplevelsen var att brister fanns i kompetensen kring Rakel, vilket fick till följd att systemets fulla potential ej utnyttjades. Den utbildning och övning inom Rakel som ambulanssjuksköterskorna erhållit upplevdes som otillfredsställande och samövning med räddningstjänst, polis och akutmottagning efterfrågades. Samtliga ambulanssjuksköterskor beskrev Rakel som i grunden positivt för patientsäkerheten, där snabb och effektiv kommunikation i det vardagliga arbetet möjliggjordes. Täckningen och möjligheten att föra krypterade samtal med bevarande av sekretessen upplevdes som positivt. Ambulanssjuksköterskorna upplevde dock att patientsäkerheten kunde hotas, då utrustningen var förlegad och trasig, kompetensen var bristfällig och sekretessen hotades av att privat avsedda samtal hördes på publika talgrupper. Det framkom att ambulanssjuksköterskorna upplevde en attityd där Rakel betraktades som mindre viktigt än annan utrustning, med följd att brister i såväl kompetens som utrustning accepterades i högre utsträckning. Slutsatsen blev att ambulanssjuksköterskorna upplevde att Rakel påverkar patientsäkerheten positivt. Systemet möjliggjorde effektiv kommunikation med bibehållen sekretess mellan enheter inom ambulanssjukvården, larmcentral och samverkande instanser. Ett behov fanns dock av utbildning, övning och översyn av Rakel-utrustningen, då ambulanssjuksköterskorna ansåg att brister förelåg på dessa områden. Dessa brister upplevdes kunna hota patientsäkerheten då kommunikationen hindrades eller nådde andra mottagare än den som kommunikationen var avsedd för. Ambulanssjuksköterskorna upplevde att det fanns en utbredd attityd att Rakel inte var lika viktigt som annan utrustning, med följd att brister tolererades i högre utsträckning