Direct claims in construction : A comparison between two legal systems

svensk rätt gäller principen om avtalets subjektiva begränsning som huvudregel, vilken innebär att ett avtal endast kan skapa rättigheter och skyldigheter för avtalsparterna. Det har dock gjorts vissa avsteg från principen. I vissa specialregleringar har en part rätt att rikta direktkrav mot sin medkontrahents medkontrahent. Det har även gjorts avsteg från principen i rättspraxis. HD anförde i Hamnkranfallet år 1986 att undantag kan göras från principen under vissa specifika förutsättningar. I domen fick käranden rätt att rikta anspråk direkt mot sin avtalsparts medkontrahent, även när skadeståndsansvar reglerats genom avtal. Före Bravidadomen 2001 hade försäkringsbolag regelbundet riktat anspråk direkt mot den vårdslösa parten när det förelåg avtalsbrott i flera led. Till följd av Bravidadomen samt If/Zurich-fallet begränsades dock möjligheten, då domstolarna anförde att käranden enbart hade att vända sig till sin avtalspart vid avtalsbrott i flera led. Ett eventuellt ersättningsanspråk mot medkontrahents medkontrahent på utomobligatorisk grund kunde endast utdömas om skadevållaren handlat med uppsåt eller varit grovt vårdslös, samt under de förutsättningar som angivits i Hamnkranfallet. I fransk rätt gäller samma huvudregel, men även här finns undantag. En kommersiell köpare har direktkravsrätt mot bakre led i de fall köpet kan härledas tillbaka till parten mot vilken köparen vill rikta anspråk. Franska domstolen har, i de fall avtalet om entreprenad reglerar både utförande av tjänst samt egendomsöverföring, likställt en köpare med en beställare, vilket innebär att en beställare kan rikta anspråk mot parter i bakre led på kontraktuella grunder. Om avtalet om entreprenad enbart reglerar utförande av tjänst har beställaren likväl direktkravsrätt mot en vårdslös underentreprenör men då på utomobligatorisk grund. I fransk rätt är det även lagstadgat att en underentreprenör har en långtgående rättighet att rikta betalningsanspråk direkt mot beställaren om generalentreprenören inte fullgör sin betalningsplikt. Skillnaden mellan direktkravsrätt i svensk och fransk entreprenadrätt kan härledas till de skillnader som finns inom köprätten. Inom svensk entreprenadrätt bör det dock finnas vissa situationer, utöver de som framkommit av rättspraxis, då en skadelidande beställares direktkravsrätt bör tillerkännas. I enlighet med fransk rätt bör direktkravsrätt mellan parter i samma kontraktskedja under vissa förutsättningar tillerkännas på kontraktuell grund, eftersom parterna inte kan anses vara tredje man gentemot varandra. En underentreprenör bör även, med inspiration från den franska rätten, under vissa förutsättningar tillerkännas en rätt att rikta betalningsanspråk direkt mot en beställare