Kostnaden för förmaksflimmer i Östergötland

Förmaksflimmer (FF) är den vanligaste förekomna arytmin i Sverige. Att ha FF innebär en ökad risk för att drabbas av stroke och den huvudsakliga behandlingen går därför ut på att motverka stroke genom antikoagulationsbehandling med warfarin. Det finns tidigare ingen beräkning på hur mycket FF kostar i Sverige och med anledning av att nya behandlingsmetoder och läkemedel kan förväntas komma inom en snar framtid finns ett behov av att veta hur mycket resurser som FF förbrukar idag. Syftet med den här rapporten var därför att beräkna kostnaden för FF i Östergötland. Detta gjordes genom att samtliga relevanta kostnadsposter identifierades och kvantifierades till lämpliga enheter. Därefter beräknades kostnaden i en modell, både för dagens situation men också genom en prognos för de närmaste åren. Fokus har varit på de komplikationer som FF ger ökad risk för, samt behandlingar för att minska denna risk. Behandlingen syftar oftast inte till att bota själva flimret utan till att motverka de risker för komplikationer som FF för med sig. Tre möjliga alternativ för patienter med FF inkluderades i beräkningen; behandling med warfarin, behandling med ASA eller ingen behandling. Endast patienter med måttlig eller hög risk för stroke inkluderades i beräkningen. Endast omkring 50 procent av alla patienterna får idag warfarin vilket betyder att underbehandling föreligger eftersom nästan alla patienter med FF är rekommenderade att behandlas med warfarin.Den totala kostnaden för FF i Östergötland har beräknats till 137 miljoner kronor år 2006 och prognostiserats till 155 miljoner kronor år 2008 och 177 miljoner kronor år 2010, vilket är en ökning med nästan 30 procent på fyra år. Om endast de direkta kostnaderna inkluderas är kostnaden 115 miljoner kronor år 2006. Kostnaden för stroke är den största enskilda kostnaden och står för 84 procent av den totala kostnaden när även de indirekta kostnaderna inkluderas. Eftersom prevalensen av FF stiger hos personer över 60 år och är mycket hög hos personer över 80 år förväntas antalet personer med FF öka i takt med att andelen äldre i samhället ökar. Denna ökning förväntas fortsätta under lång tid vilket leder till kraftigt ökade kostnader för samhället till följd av FF. Eftersom nya behandlingar för att både bota flimret samt att motverka stroke är under utveckling är det dock möjligt att detta på sikt kan hålla ner kostnaderna jämfört med beräkningen i denna rapport.Atrial fibrillation (AF) is the most common arrhythmic disease in Sweden. Persons with AF have a significant increased risk of stroke and the main treatment is therefore intended to prevent stroke by anticoagulation with warfarin. There is no existing calculation of the cost of AF in Sweden today and since new treatments soon may become available there is a need to know the societal cost of AF. The aim of this report was therefore to calculate the cost of AF in the Östergötland County in Sweden. This was done by identifying all relevant costs and by quantifying and valuing them. The cost of AF was calculated by using a model, which was also used to forecast the cost of the coming years. The focus in the calculation has been on the side effects caused by AF and treatments intended to lower the risks for these events. The treatment of AF is often not aimed at curing the disease but rather to prevent the negative events connected to it. Three possible treatments for a person with AF have been included in the calculation; treatment with warfarin, treatment with ASA or no treatment. Only patients with moderate or high risk for stroke were included in the calculation. Only about 50 per cent of the patients receive treatment with warfarin although the recommendation is that most persons with AF should receive Warfarin, and this low use of warfarin may cause extra costs for the society. The total cost of AF in Östergötland has been calculated to SEK 137 million in year 2006 and the prognosis for 2008 is SEK 155 million and SEK 177 million in year 2010, which is an increase of almost 30 per cent within these four years. If only direct costs were included, the result for 2006 is SEK 115 millions. The cost for stroke is the main cost and counts for 84 per cent of the total cost for AF when also the indirect costs are included. Because the prevalence of AF is increasing for persons above 60 years and is very high among persons over 80 years, the expected number of persons with AF is increasing as the number of elderly persons in the society is increasing. This generates large and increasing costs for the society. Due to potential new treatments of either curing the disease or by lowering the risks for stroke, it is possible that the societal costs may be less in the long run compared to the calculation in this report