FRÅN ÖPPENHET OCH NÄRVARO-TILL DISTANS OCH KONTROLL : Att medicineras och att administrera ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv

Title: From openness and presence to distance and control: to be medicated and to administrate from a patient and nurse perspective. Background: Within forensic psychiatric care the patients are admitted against their will, under heavy security with long term treatments. Self-care seems, based on scientific studies, to be dependent on what the nurses involved can provide. Emphasis should focus on a humane and respectful approach when the patient is exposed to coercive measures. Aim: From a patient and nurse perspective describe experiences of beeing medicated with and to administrate antipsychotic drugs within the psychiatric inpatient care. Method: Interviews with patients and nurses, which were analyzed using qualitative content analysis with an inductive approach. Results: Patients experience frustration over not beeing able to participate in or influence descisions made regarding their neuroleptic treatment. The neuroleptic treatment is described as a coercive measure and is characterized as an experience of losing control and independence. Nurses’ experiences of administering antipsychotics were described as having to do what is needed for the long term benefit of patients’ well-being. Medicating patients meant more than just handing out pills. It was beneficial to have knowledge of patients and their problems in order to meet patients where they are in the moment. The administration of neuroleptics led to feelings of frustration as it implied that the nurse had to assume an authoritarian role. Discussion: Nurses can promote self-care by inviting the patients to participate and by showing presence open up for cooperation. Patients experience that the feeling of powerlessness characterize their existence. When nurses see the patients as individuals and not as an assignment the feeling of powerlessness whitin the patients can be alleviated.Titel: Från öppenhet och närvaro- till distans och kontroll: Att medicineras och att administrera ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Bakgrund: Patienter inom rättspsykiatrin vårdas mot sin vilja, under hög säkerhet med långa vårdtider. Egenvård förefaller, utifrån studerad forskning, vara i beroende av vad andra människor kan erbjuda. Vid tvångsåtgärder betonas att vikt ska läggas på ett humant förhållningssätt och respektfullt bemötande gentemot patienten. Syfte: Ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv beskriva erfarenheter av att medicineras med och av att administrera neuroleptikaläkemedel inom rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: En intervjustudie med patienter och sjuksköterskor som analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Patienter upplever frustration över att inte vara delaktiga eller påverka beslut som tas gällande deras neuroleptikabehandling. Att medicineras med neuroleptika präglas av upplevelsen att förlora kontrollen och sitt självbestämmande då neuroleptikabehandling beskrevs som en tvångsåtgärd. Sjuksköterskors erfarenheter av att administrera neuroleptika beskrevs som att behöva göra det som krävs för att på längre sikt gynna patienters välbefinnande. Att medicinera patienter innebar mer än att bara dela ut tabletter. Det var gynnsamt att ha kännedom om patienter och deras problematik för att kunna möta patienter där de är. Administrering av neuroleptika medförde känslor av frustration när det innebar att sjuksköterskor behövde inta en auktoritär roll. Diskussion: Sjuksköterskor kan främja egenvård genom att invitera patienter till delaktighet och visa tillgänglighet som öppnar upp för samarbete. Patienter upplever att känslan av maktlöshet präglar deras tillvaro, vilket kan lindras genom att sjuksköterskor ser patienten som person och inte en arbetsuppgift