Sjuksköterskors upplevelser av att ha sex- och samlevnadsundervisning på högstadiet - En intervjustudie

Syftet med föreliggande studie var att beskriva sjuksköterskor inom skolhälsovårdens uppfattningar av att ha sex- och samlevnadsundervisning för ungdomar på högstadiet. Metoden var kvalitativ intervjustudie av deskriptiv design och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Undersökningsgruppen var sex sjuksköterskor inom skolhälsovården i en kommun i mellansverige. Huvudresultatet visade att samtliga sjuksköterskor beskrev att deras undervisning i klass inte existerar utan att det är pedagogernas ansvar att undervisa i ämnet sex- och samlevnad. Sjuksköterskorna beskrev att de istället har ett omfattande hälsosamtal med ungdomar i årskurs åtta där fokus ligger på psykisk ohälsa, känslor och kroppsuppfattning. För att nå fram till ungdomarna i fråga ansåg sjuksköterskorna att ett förtroende bör skapas och att ungdomars självkänsla sätts i fokus samtidigt som god undervisning inom ämnet bidrar till ett stärkande av ungdomars relationer. Samtliga sjuksköterskor påvisade tidsbrist inom yrket och att sex- och samlevnadsfrågor bortprioriteras. Samtidigt upplevde majoriteten brist på kunskap inom ämnet och att en kontinuerlig kunskapsutveckling är ett behov. Slutsatsen var att sjuksköterskorna som deltog i studien ansåg att de inte deltog i sex- och samlevnadsundervisning i den utsträckning som de önskar. Detta på grund av tidsbrist och stort antal elever per sjuksköterska.