Vermicomposting as treatment for organic waste

Bristen på högvärdigt gödsel är i många låg- och medelinkomstländer betydande då mineralgödsel är kostsamt och svårt att transportera. Material att tillverka biogödsel av finns det dock gott om i form av mat- och trädgårdsavfall samt animaliskt och mänskligt avfall. Dessa material är rika på essentiella växtnäringsämnen som kväve och fosfor. Utmaningen vid användning av dessa material är att de ofta innehåller höga halter av smittförande mikroorganismer vilka är skadliga för både människor och djur. Ska dessa material användas som biogödsel är det viktigt att de patogena mikroorganismerna inaktiverats så att smittor inte sprids i miljön och till livsmedel.Denna studie jämförde tre maskkomposter med tre mesofila komposter med avseende på inaktivering av mikroorganismer samt produktion av ett högvärdigt biogödsel som slutprodukt. Projektet pågick i 77 dagar och indikatororganismerna, bakterierna Salmonella Typhimurium och Enterococcus faecalis samt bakteriofagerna ΦX och 28B, studerades med jämna mellanrum under projektet. Kemisk analys av näringsämnen gjordes vid uppstart och vid avslutande av experimentet. De näringsämnen som studerades var ammoniak, nitrat, total-kväve, fosfat och total-fosfor.De resultat som framkom under experimentet var att varken mask- eller kontrollkomposten hade uppnått ett moget och hygieniserat material under de 77 dagar som experimentet pågick. Detta beror delvis på att flertalet av maskarna vid två tillfällen dog av höga ammoniakhalter och torka, vilket vittnar om maskarnas känslighet och svårigheterna med småskalig maskkompostering. För båda behandlingarna skulle mer tid ha behövts då inget material ansågs stabiliserat och moget. Sal. Typhimurium och bakteriofag ΦX sjönk betydligt i båda komposterna. För Ent. faecalis var kontrollkomposten den effektivare behandlingen. Bakteriofag 28B var den starkaste överlevaren i båda komposterna. I båda behandlingarna gick över 90 % av den ursprungliga ammoniaken förlorad. För totalkväve och totalfosfor fanns det en skillnad mellan behandlingarna och kontrollkomposten visade sig innehålla högre halter av dessa ämnen. För resterande ämnen fanns ingen skillnad mellan de olika behandlingarna.The lack of high standard fertilizers is considerable in many low and medium income countries. The mineral fertilizers are expensive to buy and difficult to transport. Bio-fertilizer material exists in large quantities: e.g. food left-overs, garden waste, manure and feces. These materials are rich in phosphor and nitrogen and other vital plant nutrients. These materials, however, often contain large amounts of pathogenic microorganisms harmful to both humans and animals. If the material is to be used as bio-fertilizers it is crucial that all pathogenic microorganisms are inactivated in order to prevent the spreading of infectious diseases.In this study the efficacy of vermicomposting was compared to mesophilic composting in regards to pathogen inactivation. The main study objectives where to investigate the ability of the composts to inactivate four different indicator organisms, and to determine the composts fertilizer value. The indicator organisms studied where the bacteria Salmonella Typhimurium and Enterococcus faecalis and the bacteriophages ΦX174 and 28B. A chemical analysis of the compost material was done in the beginning and in the end of the experiment. The substances analyzed were ammonium, nitrate, total nitrogen, phosphate and total phosphorus. The experiment lasted for 77 days in total.The result from the study suggests that neither the vermicompost nor the control compost achieved a material that was mature and free of pathogen microorganisms by the 77th day of the experiment. The results can partly be explained by worms dying due to high ammonium levels and dried out material. This shows that worms are extremely sensitive and that small scale vermicomposting is hard to manage. An extended time line for the study is needed to achieve a completely mature material. S. Typhimurium and bacteriophage ΦX174 decreased substantially with both treatments in the study material. There was a significant difference between the two composts regarding the inactivation of E. faecalis, the control compost showed to be more effective in this aspect. Bacteriophage 28B was the strongest survivor in both of the different composts. Both the vermicompost and the control compost lost over 90 % of the original ammonium. For total nitrogen and total phosphorous the control compost had the highest values.For the rest of the controlled substances no difference between the treatments could be observed.Urban and peri-urban animal farmin