Kvinnor och män eller fria individer? : Ett arbete om straffrättens ideologiska premisser och betydelsen av kön i samband med införandet av en samtyckesbaserad bestämmelse i BrB 6:3

Arbetet undersöker det straffrättsliga rekvisitet ”tillåtelse” enligt förslaget om en ny, samtyckesbaserad bestämmelse (sexuellt övergrepp) i Brottsbalken 6:3. En förutsättning för att en individ ska kunna ge en tillåtelse som gör gärningen straffri är att denna har förmåga och tillfälle att göra detta, dvs. självbestämmande. Inom straffrätten är självbestämmande ideologiskt preciserat utifrån en idé om människan som en fri individ, vilket får konsekvenser för bedömningen av rekvisitet ”tillåtelse”. En tillåtelse måste manifesteras för att vara giltig, och eftersom resonemanget förs med utgångspunkt i den fria individen är det konventioner kring mäns och kvinnors umgänge med varandra som avgör om en tillåtelse manifesterats. Detta öppnar upp för att se offret som medansvarig för övergreppet. Utgångspunkten i arbetet är att kön är en nödvändig förutsättning för att vara människa och att upplevelsen av självbestämmande är en könad sådan. Många övergrepp sker i helt ”vanliga” situationer, vilket betyder att den atypiskhet som präglar utredningens tillämpningsexempel är problematisk. Jag menar att kvinnors agerande i övergreppssituationer är köns- och känslomässigt motiverat, vilket emellertid är irrelevant enligt nuvarande premisser för att straffrättsligt precisera självbestämmande. Införandet av en samtyckesreglering kan inte anses främja kvinnors sexuella självbestämmande eftersom införandet av en sådan inte ändrar det faktum att ”självbestämmande” är preciserat utifrån den fria individen. Att självbestämmande är ideologiskt preciserat innebär att det är möjligt att förutse problem när den föreslagna bestämmelsen ska tillämpas i verkligheten, och att konstruktionen inte alltid kommer att passa för kvinnor som utsätts för övergrepp