Prisjämförelsesajter : Och frågan om konkurrensbegränsande informationsutbyte

Under senare år har prisjämförelsesajter vuxit fram som en betydande komponent inom konsumenthandeln. En majoritet av konsumenterna använder sig av prisjämförelsesajter för att söka information före, eller för att genomföra, sina köp. Fler och fler företag börjar också arbeta med prisjämförelsesajter som marknadsföringskanal. Den nya tekniken som har möjliggjort denna utveckling, och på många sätt kan tänkas bidra till en ökad konkurrens på marknaden, kan dock också användas som verktyg för att begränsa konkurrensen. Detta kan ske genom att aktörerna via prisjämförelsesajterna samordnar sig om ett visst uppträdande på marknaden, vilket kan snedvrida konkurrensen genom att exempelvis priser fastställs eller att marknaden uppdelas. Sådant agerande är förbjudet i svensk rätt jämte konkurrenslagen 2008:579 2 kap 1 §. Företrädesvis kan detta ske via automatiserade prissättningssystem, där två eller flera konkurrenter kan skapa artificiella sänkningar och höjningar i prisbilden, alternativt skapa en låst prisbild. I vilken utsträckning detta sker i praktiken – om alls - är ännu inte klarlagt. Inget fall har heller blivit föremål för prövning i Marknadsdomstolen eller hos Konkurrensverket. Därför är denna utredning till stor del hypotetisk. Utredningen påvisar att ”normal medverkan” (publicering av pris- och produktinformation) på prisjämförelsesajt i sig inte bör träffas av förbudet. Inte heller bör det vara förbjudet att agera självständigt men influeras av informationen på prisjämförelsesajten såsom information från marknaden. Däremot talar mycket för att bruket av vissa automatiska prissättningssystem kan få till resultat att priser fastställs eller marknader delas upp genom ett samordnat förfarande, vilket är förbjudet. Detta utesluter dock inte att även manuella prissättningsmetoder kan omfattas av förbudet under vissa omständigheter